Varför jag gillar Ollie Olsen

2013-09-09


Jag är ju ingen musikrecensent men…

Okej såhär. Det finns en genre inom den elektroniska musiken som heter ambient. Tanken är att det ska vara ganska mörkt, svårt, långsamt och deppigt och helst lyssnas på av personer som känner sig väldigt unika och speciella och som kanske antagligen hatar andra människor eftersom de sitter ensamma hemma på sin kammare och lyssnar på mörk deppig musik istället för att umgås med just andra människor. Eftersom väldigt få i alla fall i Sverige lyssnar på Ollie Olsen från Australien så känner jag mig ju väldigt unik och speciell. Men ibland är det tråkigt att känna sig speciell, så nu tänkte jag dela med mig av denna skatt! (och kanske förhoppningsvis öppna upp någons ögon för lite ny konstig musik).

När jag var fjorton år (typ år 2001?! herregud vad gammal jag är) fick jag skivan Emptiness från år 1999 skickad till mig via numera ganska olagliga metoder (ja gud, man hör ju bara på namnet hur pretto man måste vara för att ens tänka tanken på att lyssna på skiten). Några stackars mp3:or som visade sig vara helt utöver denna värld. Det finns inget som låter som det här albumet! Jag har inte tröttnat än, trots att det gått över 10 år. Det finns fortfarande stunder då just det här albumet fyller sin funktion bättre än något annat som jag känner till.

Jag brukar säga att det är så deprimerande och bra samtidigt att man vill kasta sig ut genom fönstret. Man ska nog helt enkelt vara på ett visst slags humör för att lyssna på det här albumet. Ta det en dag när du ändå bara känner för att sitta helt apatiskt och stirra in i en vit vägg eller så. Just då kommer det här vara perfekt.

Nyckelorden här är: Tomhet, horisont, mystik, ondska, mörker, ensamhet, mörk dimmig skog, depression, mer tomhet, mer mörker och mer depression och finns att lyssna på till exempel här:

Lyssna! Säg vad du tycker!

4 kommentarer “Varför jag gillar Ollie Olsen”

  1. Frank skriver:

    Kan inte riktigt greppa det här med att framkalla ångest. Det finns dock en låt som jag hittade på din blogg som nu troligtvis är min mest spelade låt sedan dess – The Irrepressibles med låten Arrow.

  2. ling0n skriver:

    Hur då inte greppa det här med att framkalla ångest? Haha.

    Okej, kul det iaf då! Alltid nåt. :)

  3. Lyssna på gruppen No från -87-88 tre låtar finns på youtube, super enligt mig då!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *