Och så en liten resa till Helsinki

2015-09-30

Finlandsresorna känns inte längre som när jag var liten. Då var åka till Finland det bästa jag visste. Jag älskade att åka båt. Leka i bollhavet, spela på spelautomaterna, köpa godis. Idag är femton timmar båt mer en tradig besvärlig historia som mest innebär sömnlöshet (men mer om det senare). Och det luktar inte ens cigg längre. En förlorad känsla, precis som det där med julafton och sommarlovet.

En annan skillnad är förstås också att ”åka till Finland” för mig mest handlar om att vanligen åka till pappas familjs gård och mammas familjs hus i Vaasatrakten. Helsinki har jag bara varit i tre gånger i mitt liv vid det här laget. Förutom när vi var där 2013, var jag omkring 8 år när vi var där senast. Det enda jag minns från den gången är att vi drack en mörkt illgrön ganska illasmakande kiwisaft (det är det mamma minns från besöket också) i djurparken Korkeasaari, och att spårvagnarna hade träsäten och att det fanns en rad med två säten och en rad med ett säte. Tyg har tillkommit, men annars verkar det vara detsamma. Den asociala skandinaven inom mig avundas dem det, chansen att få sitta ifred. Varsågod för dålig bild.

 

Den här gången var det bara jag och mamma som åkte. Mamma fyller år i september, så det var väl en bra ursäkt att åka bort lite och hälsa på släkten. Jag var stressad redan flera dagar innan resan av att ha dumpstrat och tvingats ta hand om stora mängder mat, och till råga på allt hade jag tänkt hinna äta både på Lao Wai (försökt i 3 år nu haha!) och Citykonditoriet i Stockholm 2 timmar innan båtens avgång (men SJ blev såklart försenade så jag hann bara ta en fika med trevligt sällskap på Hermans på söder istället, eftersom Citykonditoriet såklart inte hade några veganska bakelser som utlovats heller).

Sedan sov jag väldigt dåligt på turerna med båten fram och tillbaka. Kunde inte sluta tänka på Estoniakatastrofen. Jag vet att det är dumt, då det statistiskt sett är mycket farligare att åka bil (men det gör jag inte heller så ofta), men min klaustrofobi slår till extra hårt i kombinationen av trångt utrymme (utan fönster på vägen tillbaka dessutom), konstiga brummande ljud och ett stort mörkt hav som när som helst är redo att sluka en. Lite inspelat båtbrum här.

(Liksom… bra försök men nej, det funkar inte riktigt)

 

Denna gång åkte vi med Mariella M/S, som är en av båtarna som var med och räddade människor ur vattnet vid Estoniakatastrofen. Det är så konstigt att tänka på. Och det är så konstigt att tänka på att jag åkt med Estonia (då hette den Wasa King) när jag var liten. För när jag var liten åkte vi mycket oftare till Finland, i alla fall 1-2 gånger per år. 1991–1993 gick båten mellan Sundsvall och Vaasa. Där vi alltid åkte. Den tid jag som mest förknippar med att åka till Finland.

Jag minns fortfarande att jag både badat i poolen och bastat där. Vi hade hytt under bildäck. Vi, en barnfamilj med tre barn, hade aldrig någonsin hunnit upp för alla trappor i en båt som väldigt snabbt började luta.

Minns hur fröken i skolan tog fram en av pojkarna i klassen och berättade att vågorna varit höga som sju pojkar ovanpå varandra. Jag tror jag var den enda i min klass som vid den tiden faktiskt åkte till Finland med båt relativt ofta. Det hela ligger på något sätt så nära. För nära. Att bli instängd i botten på en hytt, vattnet som väller in, och sedan sjunka ner i det svarta kalla djupet. Jag mår illa varje gång jag läser eller hör, eller ens tänker på Estonia. Har helt enkelt många känslor kopplade till Finlandsfärjor.

Nåväl. Jag överlevde, och det var inte hemskt hela tiden, och jag lyckades till och med att äntligen spela in ett helt välkomst- och säkerhetsmeddelande på en båt. Kan lyssnas på här. Rekommenderar att lyssna på det sista från 5:30 om inte annat, där de lagt på någon förskräcklig musik som en käck avslutning.

 

2010 och 2013 målade jag mina naglar sverigefinska.

Så även denna gång. Pluggade ryska alfabetet på tåget på vägen upp.

 

När vi kom fram till Helsinki var jag, föga förvånande, ganska trött. 2-3 timmar sömn på två nätter. Som tur var hade vi planerat att för det mesta åka spårvagn som går i en bana runt Helsinki för att hinna se så mycket av staden som möjligt med så lite ansträngning som möjligt. Och äta. Och köpa några saker. Lite gatutljud från Helsinki här.

Det första vi gjorde var att promenera iväg till Kippo (våning 3 i Forumgallerian på Mannerheimvägen), som förut endast sålde frusen yoghurt (alltså även vegansk) men numera är ett helt kafé. Redan 2013 försökte jag äta där, men precis den dagen hade de stängt, så nu gjorde jag ett nytt försök, och lyckades! Det smakade bara som vanlig vaniljglass. En liten besvikelse. Som bra tröst hade de dock en av de godaste veganska mackor jag ätit ute på kafé någonsin.

En fantastisk skapelse som de kallade Johnny Cashew, med hemgjord cashewost och cashewsås, basilika (himmel så gott!), sriracha, inlagd gurka, paprika och avokado. Rekommenderas starkt!

(såndär metabild där min morbror tar bild på mig som tar bild på mackan)

 

Efter detta ätande följde ett obligatoriskt besök i Muminshoppen som också ligger i samma galleria där jag förstås köpte Lilla My-penna och en reflex. Varsågod för urusel bild.

 

Därefter var det dags att åka till Hälsingegatan där min morbror bor för att lämna väskor. Smidigt nog ligger denna gata alldeles intill Vasagatan som är Helsingfors ”vegangata”. Vi åt middag där, på Soi Soi, som serverar veganburgare. Även de skojade till det med namn som hamppurilainen (hampburgare alltså). Mamma hjälpte till att ta lagom reklamig bild. Det var gott men inte det godaste jag ätit. Plus dock för att man kunde få burgaren i till exempel mörkt finskt rågbröd. So very finskt. Mamma tog givetvis den varianten.

 

 

Veganmaten på båtarna har också blivit mycket bättre. 10 år sedan kunde man möjligen få en sallad med fetaost. 2 år sedan när jag åkte med Silja Line fick jag en fantastisk rätt som jag fantiserar om att återskapa än idag. Kåldolmar med hasselnötter, kantareller och äpple, med potatismos och en fin dillolja till… På Mariella fick jag linsbiff med någon slags… risotto och kantareller. Mycket gott!

 

 

På Gabriella var det lite tråkigare med oljig paprika, en tråkig bakad potatis, auberginekräm som inte smakade något och oumph. Men ändå, bra för att vara en Finlandsfärja, känns det som.

 

 

Som den porrdetektiv jag är, har jag givetvis spanat även i Finland, och Helsinki levererar! Titta bara på deras spårvagnsreklam.

 

Några år sedan lyckades jag under ett kort tågbyte komma iväg och titta på Tom Of Finland-utställningen i Stockholm, och förra året kom några temafrimärken ut i Finland. Tänkte väl att de aldrig finns kvar, men johodå, och nu har jag ett alldeles eget exemplar av dessa tre i min ägo! Så nöjd! Var ju inte aaalls obekvämt att fråga efter Tom Of Finland-frimärken inför mamma och morbror… Men men, det var det värt!

 

 

Här är bombhål från andra världskriget på en bro vi gick över.

 

När vi vandrat klart åkte vi till en annan morbror och hans fru i Hyvinge för att sova där. Fick på allvar tacka nej till mat säkert 15 gånger. Jag tappar aptiten när jag är väldigt trött. På morgonen frågade de nog bara 10 gånger… Så passande också med tjocka gamla människor som trugar och trugar samtidigt som de pratar om hur mycket diabetes vi har i släkten och hur de alla borde tänka lite mer på hälsan. Men de var gulliga och rara, förutom den där biten med att de är borgerliga vita svin som är skeptiska till invandringen. Morbror som visade oss runt kunde typ inte låta bli att nämna problemet ungefär varje gång vi passerade en ickevit människa. Trots att vi har krigsbarn som bodde i Sverige under kriget i släkten. Smakfullt osv.

 

Övriga observationer:
Mycket fula manbuns på männen i Helsinki. Sluta med det.
Mycket färgglada glasögon på alla. Fortsätt med det.
De hemlösa såg hemlösare och slitnare ut än i Sverige.
Såg en kvinna bli fasttagen av polisen för antagligen snatteri i en mataffär. Dramalama.
Man tröttnar på att gå på toa på krängande tåg och gungande båtar efter ett par dagar. Även att kliva rakt in i andras bajslukt.
Vill man tindra på båtens wifi i hytten så blir det utan bilder. Blindr. Jag hetstindrade lite för att försöka fånga någon finsk snygg kille innan jag lämnade landet men det gick sådär.

 

 

3 kommentarer “Och så en liten resa till Helsinki”

  1. Ida skriver:

    Haha, vilket igenkännande inlägg och vilken slump att jag hamnade hit efter att ha googlat hemgjord havregrädde.. Åkte också till Finland när jag var liten med Estonia innan den hade bytt namn.
    Finlandsnaglar har jag också lackat ett par gånger, inte nu längre dock.
    Intressant att se din version av staden jag bor i.

    Ha en fin helg osv!

  2. ling0n skriver:

    Haha vad kul! Fint att du tog dig tiden att kommentera. :)

  3. Malplacerad skriver:

    Kanske du måste fixa lite andra kontakter i Helsingfors utöver släkten. Låter ju inte helt hejsan med nån som kommenterar invandrare direkt de syns. Släkten blir man inte av med, men det finns ju så många andra olika människor man kan välja att umgås med om man en gång åker dir. För övrigt, nästa sommar bör du boka in besök på Allas och/eller Sauna för bad o bastu på paradplatser i Helsingfors. Eller varför inte ett näckbad på Georgsgatans klassiska simhall. Tyvärr inga mixed turer där.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *