Kroppspråk, kapitalism och kvinnors utbrändhet

2012-10-15

Amy Cuddy berättar i videon att bara en sådan liten sak som att ändra din kroppsställning under 2 minuter kan förändra hur du tänker och hur du känner dig, och därmed hur du kommer att agera. Universitetet hon arbetade på hade lagt märke till att även om män och kvinnor kom in på samma meriter, så sjönk kvinnornas betyg efter ett tag. Det berodde på att deras deltagande, ”participation”, på lektionerna, där det är viktigt att hålla föredrag, räcka upp handen och prata mycket, var något som de var sämre på. De var sämre på att ta plats och göra sin röst hörd.

Cuddy konstaterar att män oftare har ett ”dominant” och starkt kroppspråk. De sitter bakåtlutade, räcker upp hela armen när de vill tala, står med benen brett isär, medan kvinnor kurar ihop sig och försiktigt sträcker fram handen, gör sig små och ofarliga rent kroppsligt. Det påverkar oss. Precis som att le fast vi inte är glada lurar hjärnan att tro att vi känner oss gladare. Precis som att en dominant kroppsställning kan få oss att känna som om vi hade mer kontroll. Amy Cuddys studie visade att när man känner sig dominant och maktfull, när det känns som att man har läget under kontroll, så sjunker ens kortisolnivåerna. Kortisolnivåerna höjs av stress.

Ca 8 av 10 som är sjukskrivna för utbrändhet är kvinnor. Det här fick mig att fundera över om kroppsspråk, könsroller, kapitalism och sjukskrivning kan ha något med varandra att göra.

Varför blir kvinnor sjukskrivna för just stress i så mycket högre grad än män, och hur kopplar jag då detta till kapitalismen? Jo, om vi utgår ifrån ett könsmaktsperspektiv, så kan vi tydligt se att kapitalismen är en ideologi skapad av människor som växt upp i mannens könsroll. Traditionellt manliga värden är det som gäller och det som behövs för att klara av att leva i en kapitalistisk värld. En värld där starkast vinner och där sköt dig själv och skit i andra och bit ihop-mentalitet råder.

Kvinnor får den exakta motsatsen av det som män får till uppfostran. Biologiivrare talar ofta om detta, att kvinnor och män ska komplettera varandra, vilket jag tycker är rent skitsnack. Det innebär att en måste ha det den andre saknar, och det blir förödande för den som tilldelats rollen med lägre värderade egenskaper som inte har lika hög användning i det system vi har idag.

Kvinnor uppfostras inte till att bita ihop och klara sig själva. De uppfostras till att prata om känslor och hela tiden fråga sig själva vad de och andra känner. De uppfostras till att akta sig, vara försiktiga, ta det lugnt. Det är något som är jättebra. Förutom när du ska klara av ett kapitalistiskt arbetsliv där maktkamp, tävling, konkurrenstänk och risktagande råder. Ett arbetsliv där du måste känna att du har makt och kontroll för att våga ta för dig på ett självklart sätt i alla moment. Samarbete, försiktighet, känslor och hänsynstagande får inte många poäng i den världen.

Vad brukar folk känna, när de känner sig maktlösa? Stress. De får kortisolpåslag. Kvinnor överlag har mindre makt i samhället. De som är mer lämpade för denna typen av värld måste ju då uppenbarligen vara människor som uppfostrats med den manliga könsrollen. De som innehar dominant kroppsspråk och uppfostras till att ta för sig. De som vågar räcka upp hela armen, och de som vågar löneförhandla och därmed kan känna en större makt över sitt liv. De individerna kommer sannolikt ha en lägre stressnivå, eftersom de blivit mer anpassade till systemet. Hela deras uppväxt har varit en enda lång förberedelse. Chansen att klara det är större. En person med makt och förmågan att ta sig den makt hen behöver.

På Sveriges Landsting och Kommuners hemsida står att läsa följande:

”I snitt tas 78 procent av föräldraledighet ut av mammor och drygt 22 procent av pappor. När föräldraledigheten är slut fortsätter mammorna att ta största ansvaret för barn och hem vilket resulterar i att kvinnor utför i genomsnitt lika mycket betalt som obetalt arbete på en vecka. Kvinnor har ett beteende som visar större duktighets krav på sig själv än vad män har”.

En människa som känner sig vara i ett maktunderläge kommer känna större benägenhet till att försöka prestera väl för att inte tappa den lilla kontroll hen har. Det står även:

”Det finns risk att kvinnors symtom tolkas som depression och utbrändhet. Mäns symtom tolkas som fysiska skador och rehabilitering blir utifrån det”

Att män inte blir sjukskrivna för utbrändhet lika ofta skulle kunna bero på att vi först och främst alltså inte bedömer det människor säger på samma sätt beroende på om det är en man eller kvinna som säger det. Men det kan också bero på att män inte uppfostrats till det som kvinnor har, nämligen att faktiskt fråga sig själva om de mår bra och ta det på allvar, de har inte uppfostrats till att akta sig och ta hand om sin hälsa.

Så när män väl mår dåligt så pressar de sig själva längre, för så har de lärt sig att de ska göra, de har uppmuntrats till det i hela sina liv, och när de inte klarar det så blir konsekvenserna oftast mer drastiska då känslorna kan ta sig uttryck i missbruk, våld mot andra eller till och med självmord. Män uppfostras inte att våga vara svaga och söka hjälp, och skulle de söka hjälp så kanske de inte har orden för att beskriva vad som egentligen känns fel, och så döms som sagt problemet oftare ut som något rent fysiskt som snabbt går att ordna med någon operation, en liten tablett eller varför inte det gamla vanliga bit ihop.

Alla som inte helt naturligt och medfött passar in i den högpresterande ihopbitande mansrollen kommer således lida mer eller mindre av detta system. Kvinnor som inte alls uppfostrats och anpassats till den typen av liv, och män som inte heller av en eller annan anledning passar som handen i handsken. Vilket egentligen antagligen är de allra flesta. Jag tror säkert att fler män skulle bli sjukskrivna för utbrändhet om vi hade en könsneutral bedömning, och det är otroligt viktigt.

Men om vi bortser från allt detta, kan en så enkel sak som ett traditionellt kvinnligt kroppsspråk eventuellt påverka kvinnors kortisolnivåer i så pass hög grad att det får stora effekter i livet? Hur mycket kan kvinnors kroppsspråk tänkas bidra till det faktum att kvinnor lättare blir stressade, deprimerade och utbrända? Hur mycket bidrar kroppsspråket till kvinnors förmåga att ta sig mer makt i livet? Att förhandla om hushållssysslorna med sin partner, att löneförhandla på jobbet, att uttrycka sin åsikt i ett grupparbete och så vidare.

Hur känner du dig? Hur ser ditt kroppsspråk ut? Jag ska i alla fall ta en ordentlig funderare på vilket kroppsspåk jag använder framöver! För de som vill läsa mer om hur pojkar och flickor uppfostras olika så rekommenderar jag boken Flickor, pojkar och pedagoger av Kajsa Wahlström.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *