Kan vi inte börja ta internationella mansdagen på allvar nu?

2015-11-19

Simone De Beauvoir skrev ”Man föds inte till kvinna, man blir det”. Om vi, dagens feminister, håller detta som en sanning så måste detsamma rimligtvis också gälla männen. Man föds inte till man, man blir det. Ofta på ett våldsamt sätt. Kvinnodagen behövs för att lyfta frågor inom patriarkatet. Varför kan vi inte göra detsamma med mansdagen? Det är väl ett ypperligt tillfälle att prata om till exempel de problem som vi borde jobba förebyggande med, för att stoppa skadeverkningarna av patriarkatet på alla fronter.

Det brukar skojas om att alla dagar förutom kvinnodagen är mansdagar. Men dagarna är inte för de män som inte lever upp till rollen. För dem finns ingen plats egentligen. Det är synd att den här dagen skrattas bort. Som feminist måste man kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Såvida du inte är en särartsfeminist så köper du tanken om att ”man” är en könsroll, inget som faktiskt existerar biologiskt. Vi måste kunna prata om den utsatthet som drabbar människor som föds med penis. Som förväntas bete sig som män och blir behandlade därefter. Även manifierade drabbas av patriarkatet. Alla manifierade som inte är som män ska. De är alla utsatta för patriarkal hjärntvätt.

Att de inte drabbas på samma sätt eller i lika hög utsträckning inom vissa områden betyder inte att problemen inte finns. Precis som att problem i västra Europa fortfarande måste behandlas trots att problemen ibland är värre eller annorlunda i andra delar av världen. Kanske kan vi för bara en dag fokusera på de riktiga problem som drabbar manifierade utan att dra upp ”Men kvinnofierade har det värre!”? Och om vi ser till vart jämställdhetsarbete skulle göra mest nytta så måste de väl ändå vara bland de som också tillför störst skada? Stoppa grundorsaken istället för att lindra symptomen. Mansrollen drabbar ju både människor som läses som kvinnor och män.

Vad som räknas som tillåtet, manligt och kvinnligt, varierar över tid och kultur, men det är alltid bara två lådor att plocka egenskaper och intressen ur när vi föds. En om du föds med vulva och en om du föds med penis. Du får inte blanda. Ändå gör människor det, men de som gör det blir straffade, andra mer, andra mindre. Det går sällan smärtfritt.

Internationella mansdagen har enligt skaparna av den följande punkter som mål:

* Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan även vanliga män som lever anständiga och hederliga liv.
* Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.
* Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.
* Att belysa diskriminering mot män i socialomsorg, sociala attityder och förväntningar samt lag och rätt.
* Att förbättra relationen mellan könen och främja jämställdhet.
* Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.

Målen är något förlegade och kanske till viss del banala eller missriktade, men att exempelvis fokusera på mäns hälsa socialt, emotionellt, fysiskt och andligt kan jag se som högst viktigt och relevant. Vi kan ju ta de delar som vi gillar och göra något bra av dem, eller hur?

Låt inte felinformerade aggressiva ”meninister” förstöra den här möjligheten till samtal från en annan vinkel. Bara för att de fokuserar på konstiga saker som ”nice guy”-problem eller ”the friendzone”, så betyder det inte att det inte finns andra viktiga saker att ta upp. Det feministiska arbetet har länge varit fokuserat på att ge kvinnofierade samma rättigheter som manifierade. Låta kvinnofierade få del av den världen. Men eftersom världen är uppdelad i två delar så innebär det också att manifierade går miste om andra delar.

Det finns forskning som tyder på att vuxna pratar med kortare meningar och hårdare uppmaningar med pojkifierade barn. De uppmanas heller inte att varken hjälpa sig själva eller andra. Känns det igen hos vuxna? De kan inte prata om känslor och är dåligt tränade i empati och omsorg. Trots detta ska de försöka ha nära relationer med andra människor, eftersom detta är livsviktigt.

Jag tänker på vad självmordssiffrorna signalerar. Män begår 70 % av alla självmord. Det har gång på gång konstaterats att män söker hjälp i mindre utsträckning för mental ohälsa. En undersökning om ensamhet visade att 19 % av männen i mindre kommuner saknar nära vän. Av männen i storstäder var motsvarande siffra 13,3 % (10,5 % av alla kvinnor uppgav att de saknade nära vänner).

Och var tar då alla känslorna vägen, frustrationen, sorgen, som de känner? Antingen kan vi tro och agera på att alla med penis föds mer våldsamma av naturen, eller så kan vi tro och agera på att något händer under uppväxten. Att förtrycka känslor får konsekvenser. Jag tänker att det är just att inte få tillgång till sina känslor fullt ut, som skapar så många av mansrollens utåtriktade problem.

Det finns många kvinnligt kodade områden som inte är tillåtna för manifierade. Svaghet, vara rädd, att behöva hjälp, att få vara liten, att inte kunna något, vara ett offer för sexuella övergrepp, värdera kärleksrelationer framför karriär, att inte vara heterosexuell, att vara den passiva under sex, uttrycka sig kreativt med klädsel och smink (utan att riskera våld), och säkert mycket mer som jag glömt här.

Andra saker som drabbar människor med penis:
Omskärelse
Förväntningar om att utöva våld och sexuella övergrepp
Värnplikt/krig
Större stigma vid arbetslöshet
Större stigma att inte kunna genomföra ett samlag
Större stigma vid utsatthet för sexuella övergrepp
Svårare att få vårdnad om barnen
Dålig kontakt med sina barn
Mår oftast sämre efter en skilsmässa pga bristande kunskaper i att till exempel skaffa sig ett hälsosamt socialt nätverk

Och säkert mycket mer som jag glömt här också.

I aftonbladet skrev de om 5 saker man ångrar på dödsbädden:

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

Jag tänker att många mansliv nog är rätt så sorgliga, och det är inte så lätt att bryta sig ur det, som vi alla vet, när man pratar om strukturer. Om det vore lätt så skulle väl heller kvinnor inte ha exempelvis ätstörningar, då vore det bara att ”tänka bort dem”. Det är svårare än så. Det krävs stora sociala rörelser. Och för manifierades del har det knappt börjat. Det är dags att hjälpa manifierade människor att komma ur mansrollens bojor.

Men om du inte vill bry dig för mäns skull, för att du av någon sjuk anledning automatiskt hatar alla som föddes med penis och som hjärntvättats till att bli män, så kan du väl bry dig för kvinnofierade individers skull i alla fall. Att hjälpa manifierade individer med deras känslor kommer nämligen gynna kvinnofierade också.

Förslag på vad man skulle kunna göra på internationella mansdagen är till exempel:
* Starta en grupp antingen IRL eller på exempelvis facebook för personer som känner sig fångade i mansrollen
* Starta en grupp antingen IRL eller på exempelvis facebook om tabubelagda penisrelaterade hälsoproblem
* Demonstrera för mäns rätt att uttrycka sina känslor, vara svaga, sköra, gråta, rätten att få vara som de är utan att drabbas av våld
* Starta feministisk bokcirkel bara för manifierade
* Ifrågasätt dagens kroppsideal för manifierade
* Starta en blogg och skriva om frågorna som drabbar penisbärare/manifierade
* Skriv artiklar som t.ex. Kawa Zolfagary gjort om sin mentala ohälsa
* Säga ifrån/uppmuntra varandra till att säga ifrån när någon kallas nedsättande sexistiska ord eller är våldsam även om det ”bara är på skoj”
* Starta en kollektion med alternativa kläder för penisbärare som inte är maskulina
* Hjälp till att sprida en positiv bild av konstruktiv manifierad sexualitet som går ut på till exempel intimitet och kontakt istället för hårdhänthet och makt
* Sträck ut en hand till en ensam eller ledsen man
(fyll gärna på med förslag)

Slutligen vill jag tipsa om sidan goodmenproject, då jag tycker den har många intressanta artiklar (även om de ibland fastnar i ”en riktig man är en god man” osv), som nog kan komma till användning för många som tröttnat på mansrollen och vill fundera vidare på det. Framförallt för de som vill lägga mer energi på att lära sig hantera och tolka känslor och relationer.

 

Och så en liten sång om att få vara lilla skeden som man:

2 kommentarer “Kan vi inte börja ta internationella mansdagen på allvar nu?”

  1. Daniel skriver:

    Uppfriskande perspektiv, som så ofta från dig. Tack.

  2. ling0n skriver:

    Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *