Irriterad hälsning till alla butiksägare!

2014-06-11

Jag genomförde precis en liten kundundersökning för Coops räkning. Först var det några frågor om vad jag tycker om exempelvis grönsaksdisken, charken och ”prisvärdheten” (så klassiskt undersökningsord som knappt säger något för den som ska svara på frågorna). Inga större konstigheter med andra ord. Men sedan. Några av frågorna handlade om hur personalen beter sig. Till exempel om personalen hälsade på mig vid något tillfälle vid mitt senaste besök, på ett ställe i butiken som inte är kassan.

Den här frågan gör mig väldigt nervös.
Nervös inför framtiden. Jag kan förstås inte veta alldeles säkert, men jag anar att Coop har en idé om att detta är något som ska bidra till att göra besöket i deras butik trevligare, och därför få människor att komma dit oftare och handla mer. Och om jag svarar nej på frågan, så kommer de försöka bättra sig på det området, det vill säga, se till att personalen hälsar mer.

Problemet för dem är bara det att kunder som jag existerar. Kunder som blir mentalt trötta av att behöva hälsa mer än nödvändigt på okända personer som vi egentligen inte har något ärende hos eller intresse av. Kunder som absolut inte vill att personalen ska börja hälsa mer på dem. Kunder som tycker att detta är ett jävla oskick.

Det är förstås en sak om man träffar på en person ute i offentligheten och ett naturligt möte uppstår. Men det är inte det som det handlar om i butiker. Personalen står där och ska vara trevlig för att få in mer pengar. Och det märks. Det märks om en person är glad på riktigt, eller glättigt trevlig för att dennes chef tvingat den till det. Och även om någon skulle vara extra duktig på att göra det på ett okonstlat sätt så är det fortfarande en obehaglig situation, då det är onaturligt och forcerat.

Allra bäst märks det på min hatbutik nummer 1. Lush. Åh gud så jag hatar att gå in där. Jag måste stålsätta mig varje gång. Tur för dem att jag redan vet att mitt bästa shampoo finns där, annars skulle jag aldrig gå in där igen. Aldrig. Någonsin. Det är synd, för jag gillar verkligen Lushs produkter, men det finns ingen plats i världen som får mig att bli mitt sämsta sociala jag.

Jag blir extremt kort och otrevlig i tonen för att snabbt skynda på mitt ärende. De börjar hälsa glatt så fort jag lyckats komma in i butiken, och mest fortfarande försöker orientera mig. Står jag vid en hylla kommer de fram och frågar vad jag tycker om den och den produkten och leker att de är min kompis som vill att jag ska lukta på diverse krämer och tvålar. Vid kassan får jag sedan frågan om jag testat den och den produkten och om jag kanske vill ha ditten och datten. Varje gång efter att jag varit där känner jag mig lite mentalt våldtagen och traumatiserad. Stressad och jagad. Måste liksom skaka av mig den obehagliga känslan av glättig manipulativ glädje. Det smakar illa i munnen. Det enda jag ville göra var 1. Gå in i butiken. 2. Hitta mitt shampoo (och eventuellt titta på något annat, i lugn och ro). 3. Köpa det. 4. Gå därifrån.

Mitt råd är att butiker har öppen och trevlig personal tillgänglig i kassan. Om en kund själv kommer fram och vill ha hjälp, så kan ni hälsa och hjälpa. Denna process får gärna gå fort, så se till att ha mycket personal tillgänglig. Där. Clas Ohslons har löst detta väldigt bra med tydligt skyltade informationsdiskar i butiken, det fungerar alldeles utmärkt och det uppskattar jag starkt. Det hjälper mig att hitta saker när jag behöver, och således handlar jag mer.

Annars: Låt kunden vara. Titta. Tänka. Ifred. Jag ogillar verkligen den här utvecklingen av ”social kompetens” som egentligen inte över huvud taget handlar om social kompetens utan med manipulativa medel försöka öka försäljningen. Och visst, om alla butiker går samma öde till mötes så kommer jag inte ha något val, men så länge jag har ett val, kommer jag aktivt undvika butiker där jag tvingas till onaturlig onödig social interaktion. Dessutom är det skadligt för personalen att tvinga sig själv till att vara onaturligt trevlig om och om igen. Så snälla, bespara oss alla från detta, det är ingen positiv utveckling och det skadar mer än det gör nytta. Hitta andra sätt att sälja mer på istället.

Jag ber er.

6 kommentarer “Irriterad hälsning till alla butiksägare!”

  1. Lilleman skriver:

    Kan inte annat än att hålla med. Kanske är det typiskt svenskt att vilja vara ifred, men så fungerar i alla fall jag.

  2. Johan skriver:

    Introvertvänlighet är viktigt.

    Kanske dags att skapa små badges det står ”Don’t talk to me!” på.

    Så kan man peka surt på den när de inkräktar på ens revir. :-)

  3. MarySaintMary skriver:

    Håller med hundra. Även Carlings har fett jobbig personal som även tycker en massa saker om kläder man provar utan att man frågat (obs bara bra saker såklart! :)))))

  4. ling0n skriver:

    Haha, skylt, eller vad sägs om en stor röd varningslampa i pannan…

    Haha uscha! Jag var såklart inne på Lush idag. Det var mycket otrevligt. Är nästan som att spela ett tv-spel där man parerar frågorna fortast möjligt.

  5. stina skriver:

    Intressant! Jag tänker att Hochschilds studie om emotionellt arbete skulle kunna intressera dig. Hon har tittat på hur servicepersonal säljer sitt mående och sina känslor, att det är enklare att övertyga sig om att en ÄR glad och alltså anpassa sig till att BLI glad och VARA glad, än att låtsas vara det. Och att detta är något som kvinnor oftare säljer i utbyte mot lön, eftersom serviceyrken ofta är kvinnodominerade.

    De klämkäcka expediterna är alltså också fast i det märkliga hjulet av ”trevligheter”, trots att kanske vare sig de eller kunden mår bra av det.

  6. ling0n skriver:

    Studien låter bekant… Den är säkerligen av intresse! Har nog åtminstone läst en artikel om det vill jag minnas. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *