En antirecension av Lars Von Triers Nymphomaniac utan att ens ha sett den

2014-02-01

Så. En ny film cirkulerar i media. Den store regissören från Danmark har kommit ut med en ny film. Nymphomaniac. Det framställs överlag som att den är väldigt spännande och framförallt nyskapande. Härligt uppfriskande och provokativ. Många är till sig. Eller ska jag säga många män? För jag har inte sett någon som identifierar sig som kvinna hylla den.

Jag känner mig trött på filmen redan innan jag sett den, bara av att ha läst recensionerna och sett trailern. Om jag var orolig innan så är det ingenting mot för vad jag känner efter att ha läst till exempel Kristoffer Viitas recension i ETC (återkommer till den snart). Eller om man tittar på bilden som valts till DN:s recension:

En del män kanske ser ”Sexglad njutande kvinna”. Jag ser: Bröst. Jag ser: Sexigt njutande kvinnoansikte. Jag ser: Väldigt mycket mer naken kvinnokropp, och naken kvinnokropp som ska få oss att förstå att detta är sex. Inte en manskropp som gör att vi förstår att sex sker. Notera även att kroppen är vit och smal, klassiskt heroin chic. Alla regissörers favoritkropp att använda när de ska gestalta lite gottigt destruktivt sex. Det mest tragikomiska av allt är väl att underrubriken till recensionen i DN är:

Premiär för film som lär väcka debatt. Lars von Trier är naknare än någonsin.

Det roliga här är väl att det inte är Lars, utan den kvinnliga skådespelaren i filmen som är naken. Jävligt naken till och med. Hade Lars själv varit naken i filmen hade väl kanske på sin höjd riktigt inbitna fans velat se den. Men visst, han är själsligt naken, och det är ju det riktigt nakna, eller hur! Att han behöver en naken kvinnokropp för att visa sin nakna själ är en annan sak.

Notera även själva namnet på filmen. Alltså nymfoman. Hur negativ och destruktiv klang har det? De flesta heterosexuella normativa män dreglar över nymfomaniska kvinnor, en kvinna som frivilligt vill ha en massa sex så de slipper våldta henne. Det är förstås, om man ska tro recensenterna, karaktären Joe själv som kallar sig det medan andra vill kalla henne sexmissbrukare.

Engelska wikipedia avslöjar slutet som möjligtvis ska rättfärdiga namnet:

Seligman confesses to be asexual. However, he tries to rape Joe in her sleep, assuming she, as a nymphomaniac, would not mind. However, she wakes up and kills him with the gun.

Något slags feministiskt ställningstagande. För mig blir det platt och löjligt. Feministiskt för en man som försöker skildra en feministisk kvinna, kanske.

Men, titta framförallt på trailern! För den har väl Lars själv bestämt över, hur filmen ska marknadsföras och så, gissar jag. Den kan ju säga oss en del.

Så, nu ska vi analysera lite om hur den ser ut och vad den marknadsför. Jag ser:
Hennes nakna kropp, hennes nakna kropp, hennes nakna kropp………………….. Som genomför många normativa heterosexuella mäns drömmar. Ung kvinna som gärna, nästan kräver, att få ge en avsugning på tunnelbanan. Etc. Zzz.

Måns Lindman skriver på onyanserat.se

Om vi börjar med att reda ut filmens natur så är det en porrfilm. Visserligen en intelligent och briljant sådan men man skall kalla saker vid deras rätta namn och trots Bach, Fibonacci, tramporglar och flugfiske så är Nymphomaniac porr. Det påstås annat och du har kanske läst att filmen är ett ”drama med erotisk underton” men det stämmer alltså inte.

Och vilka brukar porrfilm vara till för? Män.

Han fortsätter

För att vara en porrfilm så är det faktiskt oväntat lite sex i filmen. Visst sugs det och slickas både här och där och erigerade kukar åker in och ut ur alla tänkbara hål. Visst flyger det förbi en och annan gynekologbild och visst rinner sperman ur mungipor men med tanke på att filmen är fyra timmar lång så blir balansen ändå rätt bra. I grunden handlar filmen om sex, känslor och bristen på desamma, filmen heter trots allt Nymphomaniac och på svaret om titeln berättigar ett regelrätt knullande på vita duken så är ändå svaret ja. Det är inget vackert sex, inget upphetsande sex. Nej, precis som i regissörens förra film Antichrist så är det ångestfyllt och mörkt. Det är perverst och förbjudet och många kommer att fasa över rasism, sexuella avvikelser och emotionellt utmattande scener och det är precis vad von Trier vill. Von Trier är en provokatör på gott och ont.

Men, tillbaka till Kristoffer Viitas recension, för den har så mycket att gotta ner sig i. Såhär skriver han:

Drunknar i referenser

Lars von Triers filmer är lite som serien Lost. Man drunknar i referenser till religiös symbolik, historiska namn och verk. Nymphomaniac är inget undantag och den med blygsam examen gör bäst i att notera, gå hem och sätta sig framför Google. Men till skillnad från öde-ö-såpan lotsar von Trier berättelsen framåt med sitt faktastaplande. Seligmans vetenskapliga resonemang som kontrar Joes känslostyrda livsval är en del av bråket von Trier haft med sig själv i minst tre filmer nu. Han fortsätter slitas mellan kaos och rationalism ­(ibland rättfärdigar han det förra med det senare). Han söker sig bort från idévärlden ut i naturen och slåss med begreppen om manligt och kvinnligt.

Sedan skriver han

Säga vad man vill om von Triers påstådda misogyni, men för att hata kvinnor skriver han mer komplexa kvinnoporträtt än de flesta andra regissörer i världen.

Jag skiter i alla fina trådar och referenser, alla hommager och kloka funderingar, för de spelar ingen roll. Vad blir kvar i slutändan? En film som använder en naken kvinnokropp kommer alltid att bidra till den snedvridna sexualiseringen av just kvinnokroppen. Men enligt recensenterna så är det ju ändå mörkt och dystert sex, inget upphetsande. Och Lars är ju faktiskt provokatör. Men jag säger bara: Det finns inget som hindrar folk (män) från att bli upphetsade av destruktivt ångestfyllt sex. Tänk bara på våldtäktsscenen i Irreversible (googla lite på det om du tvekar).

Han avslutar lite gulligt med

Blir konkret feministisk

Det verkar ibland mycket svårt för väldigt många att förstå en enkel sak med film: Att visa något är inte nödvändigtvis att promota det. Eller att ta avstånd från det för den delen.

Slutet av Nymphomaniac är en grotesk uppvisning i patriarkalt våld, men i sitt sammanhang säger det någonting konkret feministiskt om hur begränsad kvinnors sexuella frihet fortfarande är. Och hur den krymper ännu mer när ungdomen försvinner.

Ska filmen ge mig utrymme? Är det inte alla mäns dröm med en kvinna som skiter i kärleken och bara vill ha sex? Dessutom väldigt heteronormativt sex längst ut på den sämsta sidan av spektrat av mänsklig sexualitet. Det gör det väldigt enkelt för alla män som gjort det i alla tider. Är det frigörningen, att vi alla blir som män? Jag hyser inga större förhoppningar om att den här filmen heller ska skapa något nytt sexuellt utrymme för mig som kvinna. När inte ens kvinnliga porrproducenter lyckas skapa ett utrymme för sådana som mig, så litar jag knappast på att en karl från Danmark ska kunna göra det heller.

Hur mycket kan Viita, och för den delen Lars Von Trier, förstå om vad en sådan här film gör med kvinnor, och vår sexualitet i stort? När de dessutom använder en kvinnokropp som lever upp till det ideal som majoriteten av alla kvinnor kämpar med dagligen att hantera att de inte lever upp till. Hur den bidrar till resten av medias utnyttjande av våra kroppar för att säga det ena eller det andra? För att sälja en bil eller sälja en historia om sig själva. Varför är det just kvinnokroppen som måste användas som uttryck? Att en man använder en kvinna och hennes sexualitet för att uttrycka nåt om sig själv. Tröttsamt. Det är ju ALLTID kvinnor! När har en (heterosexuell) man uttryckt något om sig själv med en naken man (på ett sexigt sätt)? Jag skulle vilja gå så långt som att säga att han objektifierar kvinnans sexualitet i sig. Ett mycket allvarligt brott.

Det finns ingenting i marknadsföringen av den här filmen som tilltalar mig som målgrupp. Som vanligt. Vilken överraskning. Så om den skulle falla mig i smaken på riktigt vore det verkligen en chock. För att se Lars Von Triers nakna ledsna själ gestaltad i ännu en naken kvinnokropp intresserar mig faktiskt inte så mycket. Filmen kämpar just nu i hård uppförsbacke för att någonsin ta sig fram till en filmkväll hos mig.

Men jag är egentligen inte arg, upprörd eller förvånad över Lars Von Trier själv. Han är ju bara som han alltid är. Ointressant. Jag är arg och upprörd över de som lyfter fram ännu en sexistisk film, och vill kalla den feministisk.

———————

Tillägg, okej se, en kvinna har hyllat den. Det behöver ju dock inte betyda nåt. Tvivlar fortfarande på att det är en bra idé att en man gör film om kvinnlig frigörelse. Men. Jag kan ändra mig. Kan. Kan… Troligen inte. Jag har ryggen fri! Ryggen friiiiiii…

13 kommentarer “En antirecension av Lars Von Triers Nymphomaniac utan att ens ha sett den”

  1. Samuel skriver:

    hej hopp.

    din text fick mig att känna och tänka så mycket. jag har många tankar om feminism, kvinnoförtryck, vad som är rätt och fel, hur man uppför sig som ung man i dagens twistade samhälle för att göra ”rätt”. jag orkar inte gå in på allt. jag har heller inte sett filmen. men det var en mening som fastnade hos mig i din text. jag känner mycket, och tänker, men den meningen är den enda jag kommenterar. don’t ask me why, och det är ok om du är likgiltig. men den här meningen stämmer bara inte in på mig ”Är det inte alla mäns dröm med en kvinna som skiter i kärleken och bara vill ha sex?”
    det är fel. i alla fall gäller det inte mig. och det gör mig så otroligt ledsen om du har fått den uppfattningen.
    men det är världen?

  2. ling0n skriver:

    Det är lite olyckligt att tro att jag pratar om ”alla män”. Kanske skulle jag varit tydlig med att jag menar att detta tankesätt är inkluderat i den traditionella mansrollens sexualitet som mycket handlar om erövring och ”tillgång” till kvinnor. Det handlar inte om vad jag personligen upplevt med män i mitt liv.

    Lite trist kanske att bara få en kommentar om just detta då jag upplever att det finns viktigare poängen i texten som är mer värda att diskutera. :)

  3. Emma skriver:

    ”Eller ska jag säga många män? För jag har inte sett någon som identifierar sig som kvinna hylla den.”

    Vad menar du? DN-recensionen som du länkar till är skriven av en kvinna. Enligt mig ställer den sig helt klart positiv till filmen.

  4. ling0n skriver:

    Oh well, där ser man. Fortfarande inte så viktig del egentligen av det jag försöker säga. Tar inte själv den här analysen på något superallvar heller. Det är ju som sagt en recension av något jag inte ens sett. Men det jag sett sägas om den hittills gör mig tveksam, och hur den marknadsförs, både från filmteamet själv och recensenter. Det är vad jag försöker säga.

    Det viktigast av allt är fortfarande: Lars berättar om sin nakna själ genom en naken kvinnas kropp, och det är högst tveksamt om en man kan göra det utan att göra det sexistiskt. I en perfekt värld skulle det kanske inte vara så, men nu lever vi inte i en perfekt värld.

  5. brynte skriver:

    Tack för en väldigt givande (anti)recension!

    Jag skulle vilja bidra med lite mer jag-har-inte-sett-filmen-tyckande.
    Jag har mött den uppfattning du har av filmen på ett antal av von Triers filmer tidigare och jag är inte säker på att du har fel, tror faktiskt du kan ha helt rätt. Och ändå tycker jag som regel om von Triers filmer oerhört mycket och menar att de kan ha en positiv effekt för feminismen. Paradoxalt? Ja, kanske.

    Såhär. Du frågar ”Ska filmen ge mig utrymme?” och konstaterar att det är en ”film om kvinnlig frigörelse”. Det är förmodligen väldigt lätt att uppfatta det så. Inte minst med tanke på hur den promotas, och jag tror att han vill att den ska uppfattas så. Jag tror dock inte alls att det är filmens syfte, med erfarenhet av hur han gjort tidigare filmer. Jag tror att hans främsta (enda?) syfte är just att visa på det förtryck som finns i det samhälle vi lever. Att visa på brutaliteten i det förtrycket, utan några som helst förskönande omskrivningar leder till reaktioner (som din här ovan) och i bästa fall förändringar.
    Varför då promota den som en frigörelsefilm? Kanske för att brutaliteten i förtrycket då blir större och därtill igenkänningen i sitt eget liv (som man och förtryckare) blir mer påträngande?
    Är metoden ful? Javisst. Men kanske inte fel?
    Kan en man visa upp sitt eget köns förtryck mot kvinnor? Jag tror det.
    Är filmen förtryckande i sig själv? Jag vet inte. Kanske. Och det är väl isf framför allt här som mina invändningar mot filmen kommer. Men jag vet inte.

  6. ling0n skriver:

    Jag kan förstå fullt ut att man väljer att bortse från vissa förtryckande delar av en film för att den erbjuder andra kvaliteter. Dock tror jag män kan göra detta oftare eftersom det oftast inte angår dem lika personligt. :) Jag tycker att det är en ganska ful och framförallt tröttsam och uttjatad metod, ja. :) Det är inte som att han inte är medveten om att detta ”visa allt rått och naket” inte är en väldigt säljande metod. Och att göra det med en kvinnokropp.

    Som sagt, i en perfekt värld kanske en man skulle kunna göra det. Om jag tror att Lars Von Trier kan göra det, och göra det idag? Nej. Troligen inte.

    Sedan tror jag inte heller att filmen är tänkt som någon frigörelsefilm för kvinnor, men recensenterna ville gärna framföra den som sådan. Det tycker jag också är fult.

  7. brynte skriver:

    Det här har väckt massor med funderingar. Jag vet inte var jag står. Väldigt mycket frågor med svaret: jag vet inte (-:

    Brottstycke ur mina funderingar: Upplever du att mannen tar utrymme att uttrycka sig om sitt eget förtryck mot kvinnan? Är det bra isf? Skulle det behövas om inte och hur isf?

    Och jag tror du har helt rätt i att det är lättare för män att bortse från förtryckande delar.

    (Dock. I en perfekt värld skulle det heller inte finnas nån poäng med (eller ens möjlighet att göra) en sån här film.)

  8. Måns Lindman skriver:

    Eftersom du hänvisar till min recension så känner mig tvingad att bemöta din kritik.
    Jag vill börja med att klargöra att jag förstår att du inte talar till mig som person per se men att du tycker att filmen är kvinnoförnedrande, vilket man säkert lätt kan tro när man inte sett filmen och i princip bara går efter en trailer och en filmplansch.
    Jag vill också gärna poängtera att en debatt egentligen är meningslös då jag har sett filmen och därmed också förstår vad von Trier vill uppnå, eller rättare sagt, jag har en uppfattning om vad han vill säga med Nymphomaniac.Att förstå von Trier fullt ut är sällan enkelt. Du har inte sett filmen och recenserar därmed snarare recensioner än själva filmen. Du gör det heller inte enkelt för dig att välja just den här filmen. Det hade med största sannolikhet varit betydligt mycket enklare med exempelvis Robocop. Nymphomaniac är trots allt en komplex film med många bottnar och det är därför trist att du bara har plockat delar från recensionen och lagt till en egen tolkning utan att ha torrt på fötterna. Kvinnokampen är givetvis viktig och jag förstår att det är oerhört enkelt och lockande att spela ut feministkortet här men ingenting kunde faktiskt vara mera fel.

    Hur som helst, vi kan väl börja med påståendet att ”ingen kvinna hyllar filmen”. Jag har personligen flera kvinnliga bekanta, i olika åldrar som har sett första delen och är lyriska. Inte lyckligt lyriska, mer chockade men imponerade över produktionen lyriska. Tittar vi dessutom på våra svenska kritiker så har både män och kvinnor delat ut idel höga betyg. På internationella sajter ligger filmen väldigt nära full pott och jag har svårt att tro att det bara är män som har betygsatt.

    ”Det finns ingenting i marknadsföringen av den här filmen som tilltalar mig som målgrupp.”
    Tror du på fullaste allvar att det här är en film som skall locka en speciell målgrupp? Det här är verkligen ingen popcornrulle som riktar sig till någon specifik person, man, kvinna, homo, hetro, ung, gammal, idiot, geni…. Filmen är inte för någon men samtidigt är den för alla, den passar ingen men likt förbannat skall man se den för dess dystra budskap och skildringen av ett samhälle där det ständigt bubblar under ytan, ett samhälle som står på gränsen till annihilation. Alla behöver se hur människor beter sig mot varandra och vilka konsekvenser detta får.

    Varför porr då? Ja det är väl kanske det som är brännpunkten här. Men tänk efter själv, du kan läsa hundratals hemska artiklar och se hur människor skjuts, förnedras, utnyttjas sexuellt men likt förbannat har du glömt det nästa dag för att få en ny likadan dos. Du ser barn som svälter. Du ser bilder på krigsskadade människor med bortsprängda lemmar, pedofilringar, övergrepp, massgravar och tortyr flimra förbi i nyhetssändningen som avbryter Idol i halvtid. ”Det är för jävligt muttrar du hemma i soffan” men vad kommer du ihåg när din favorit precis blivit utröstad? Inte tusan är det det föräldralösa barnet. Så vad är då nästa steg? Chockera den paralyserade, likgiltiga befolkningen! Tryck det i ansiktet på folk på det mest överjävliga sätt du kan. Ge dem bilderna de inte vill se. Låt dem inte komma undan. Starta en debatt. Låt folk rasa och bli kränkta. Det är precis det von Trier vill. Jag har själv inte kommit över Nymphomaniac. Den ligger där och gnager på mitt samvete, minnesbilder dyker upp då och då och jag kan garantera dig att hur nakna och explicita scenerna i filmen än må vara så är det ingen människa vid sina fulla bruk som sitter och dreglar över de nakna kropparna, inte ens vi män som du så fint generaliserar det i din analys. Nej, du mår genuint dåligt och det spelar ingen som helst roll om kvinnan eller mannen är ”snygg” enligt den brinnande stereotypa könsrollsdiskussionen, ingen är vacker i den värld von Trier skildrar i Nymphomaniac.
    Och vad är det här med att ”använda” en naken kvinnokropp? Tror du att Charlotte Gainbourg har blivit tvingad att visa upp sin nakna kropp i filmen? Nej, precis som i Antichrist så är det snarare så att hon själv anser att hennes rollfigur är mer trovärdig i ett naket och utsatt tillstånd. Lyssna på hennes intervjuer om du har möjlighet. Det är alltså ingen svettig man med stånd som har hotat henne att göra sexscener. Att hon sedan är ”vit och heroin chic” är ju som sagt var totalt irrelevant. Det kanske kan komma som en chock men vissa kvinnor vill faktiskt vara smala eller har helt enkelt inte förutsättningarna för att vara ”kurviga”. Jag vet inte hur det är med just Gainbourg men efter att ha följt hennes karriär har jag oerhört svårt att se att hon skulle sträva nämnvärt mycket efter att passa in i någon kroppsnorm. Se filmen och bländas istället av hur hon brinner för rollen hon spelar.

    Och om du tror att karaktären Joe njuter av att vara nymfoman så har du inte en susning om vad filmen handlar om, och hur skulle du kunna ha det? Du har ju som sagt var inte sett filmen. Om den lutar åt något håll så är det åt det feministiska, hur bisarrt det än må låta. Men utan att avslöja för mycket så är männen verkligen svin och kvinnorna offer, dock utan att vara några kuvade får utan egen vilja, något du också skulle kunna se om du inte vore så hopplöst insnärjd i kroppsidealen. Och du, Lars von Trier är faktiskt naken (fysiskt) i filmen.

    Det finns otroligt mycket mer att analysera och diskutera men jag lägger det på is tills du har sett filmen.

    Jag vill avsluta med att säga att detta inte är bloggens åsikter. Det är helt och hållet mitt egna försvarstal.

  9. ling0n skriver:

    Måns:
    Känner väl egentligen att jag inte har något större intresse av att förstå Von Trier heller. Har sett hans andra grejer och känner inte direkt för att stämma in i genihyllandet. Och som sagt, baserat på vad jag sett så är det inte mycket som lockar mig. Jag är dock fullt medveten om att jag skrivit om en film jag inte sett, jag gjorde det mest som en kul grej och är lite förvånad över uppmärksamheten som riktats mot just detta inlägg ärligt talat!

    Och visst, det är fler kvinnor som gillat den, kan ta tillbaka det, det hjälper dock inte tillräckligt heller. Det är ingen garanti för något.

    Känner att jag inte alls orkar gå in i diskussionen om kvinnokroppen eftersom det känns som att du har alldeles för dålig koll på sexism, ärligt talat. Du kanske borde läsa några av mina andra inlägg om det för att förstå hur det fungerar. Din analys är alldeles för platt. Det är inte ”inte hemskt” bara för att hon inte blivit tvingad med pistol. Det handlar inte om henne. Det handlar om valet av kroppstyp. Det är INTE (!) irrelevant. Vad du än säger, för mig är det relevant och det måste du respektera. Som sagt, denna typ av kropp används fruktansvärt ofta när kvinnlig ”destruktiv sexualitet” ska skildras. Eller när kvinnlig sexualitet överlag ska skildras. Fråga dig själv varför. Det är för övrigt ”intressant” att kvinnor som vill ha mycket sex alltid ÄR destruktiva i filmer, bara som en parentes.

    Ska se om jag kan ta ett exempel som är mer förståeligt: Hur snyggt vore det om en vit person ville berätta om något om sitt ”nakna inre”, och om hur ”hemsk världen är”, genom att göra en film om en svart person i USA som lever i misär i något ghetto eller dylikt? Kan en vit person verkligen berätta en sån historia ur den synvinkeln på ett korrekt sätt? Utan att ändå reproducera rasism och fördomar mot svarta, och speciellt fattiga svarta? Kan en vit person, utan stor försiktighet, använda en svart kropp i sina syften? Kanske i en perfekt värld där rasism inte existerar, men kanske inte idag.

  10. Mattias skriver:

    Känns som du avfärdar Måns alldeles för enkelt och hänvisar till hans påstått bristande kunskap om sexism, hur fallet än må vara kommer han med starkare försvar och argumentering, trist du inte gick in i diskussionen. Jag tycker du ger ett bra exempel angående rascism, det eftersom det är en gemensam grund som är värd att ta upp, där kön inte är i fokus utan ras. (om det förstås inte går in intersektionellt). Kan en vit person göra det? Jag tycker det, varför inte, så länge det inte är gjort med ett destruktivt upplägg. Jag kommer att tänka på Eddie Murphy som en gång gjorde en sketch där han klädde ut sig till vit människa och blev behandlad på ett helt annorlunda sätt, helt enkelt så han beskrev sin utsatthet genom att gå in på andra sidan, han beskrev sin roll genom att ta en annan. Varför funkar inte det? Poängen var förstås humor, precis som Robert Downey Jr poträtt av en vandrande klyscha till en svart man i tropic thunder, vilken jag tyckte var fruktanstvärt rolig.

    Förövrigt inte sett Triers senaste, dock sett en del av hans tidigare vilka jag oftast tyckt om. Antichrist var bland annat en intressant film där Trier visar sin misogynistiska sida, helt enkelt verkar karln hata kvinnor. Dock tycker jag inte att det betyder att han inte kan göra intressanta filmer, för vi alla är väl fyllda av mycket som inte skulle betraktas som pk. Jag har ibland hatat kvinnor, ibland älskat kvinnor och detsamma med män fast jag är en man själv och jag misstänker du är likadan, det är rätt mänskligt. Vi har alla lite för enkelt att generalisera, det är i debatten vi kan försöka reda ut var vi står och vad som behöver göras. Och debatten drivs ofta fram av personer som är kontroversiella och tar upp tabubelagda ämnen. Och nej jag tror definitivt inte att du yrkar efter censur, däremot tror jag att du bör titta filmen för att bilda en komplett åsikt :)

  11. Stina skriver:

    Den här ”recensionen” grundar sig på dina antaganden och gissningar. Jag välkomnar en feministisk analys av filmen och diskussioner kring genus- och sexualproblematik som den tar upp, jag vet inte riktigt själv vad den vill säga, men klart står att din text är uppåt väggarna. Och det inte så konstigt… Se filmen och skriv en ny text, den ska jag läsa med stort intresse, men som den ser ut nu kan jag inte betrakta den som annatn ett retoriskt långsökt känsloutbrott.

  12. Amanda skriver:

    ”Hur snyggt vore det om en vit person ville berätta om något om sitt ”nakna inre”, och om hur ”hemsk världen är”, genom att göra en film om en svart person i USA som lever i misär i något ghetto eller dylikt?”, Jag kom osökt att tänka på filmen Twelve Years A Slave, som visserligen har recenserats av en svart person, vilket jag finner orelevant, men som också skrevs av personer om en tid som de inte har någon erfarenhet av. Den filmen handlar endast om slaveriet, inte så mycket mer, och jag anser efter att ha sett den att man inte blir mer rasistisk av det, snarare tvärt om. Jag har inte heller sett Nymphomaniac, men jag har heller ingen stark åsikt om den, jag bara uttrycker vad jag tror. Vad jag har uppfattat och förstått det som är det inte alls meningen att män ska bli ”upphetsade”, lika lite som folk ska bli glada av Twelve Years A Slave… Det verkar mer vara som Måns Linderman säger att man får dåligt samvete och mår dåligt över det. Man kan säga vad man vill om det repetativa användandet av kvinnokroppar i dagens media, det är ingenting jag personligen njuter av, men det är någon sorts regel som media har. Men nu när det är så att filmen följer normen, då kan man väl förbise det och istället tänka på budskapet? Jag vet inte vad du har träffat för monster till män. Sen tror jag att många män, precis som kvinnor, har en sned bild av sig själva om att de på något sätt är förbrytare fastän de kanske inte har gjort något, och det gör ju inte saken bättre att den här filmen verkar vilja förstärka den bilden så att de känner sig ännu värre.
    Jag tror att de flesta män (för att vara off-topic) vill ha en tjej som älskar dem och som inte har meningslöst sex, men ibland kanske det kan vara skönt att inte känna sig som en skyldig och äcklig man som förstör för kvinnor. Att en kvinna kan vara ok med att de gillar sex med många, för hon gör ju också det… Nu har inte det alls med filmen att göra, men det är bara en vinkel på det.

  13. Amanda skriver:

    Sen undrar jag lite, hur hade du reagerat om den här filmen hade skrivits av en kvinna? Jag vill inte ha något ”en kvinna hade gjort annorlunda”, jag menar om hon hade gjort exakt den här filmen, på exakt det här sättet, hur hade du då reagerat? Jag tror det tål att tänkas på…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *