Verfolgt/Punish Me (femdomfilm)

2014-02-27


Bdsmfilm. Oj vad svårt det är att hitta något på det temat som inte är tacky. Speciellt om man letar efter filmer med dominanta kvinnor och undergivna män. Det blir lätt mycket läder, lack, piska och klackskor. Inte min bdsm direkt. Men, jag har hittat en spelfilm som jag tycker är riktigt bra och fin!

Vid första anblick kan det låta lite klyschigt med ”fångvaktaren och fången”-temat, att den dominanta i sammanhanget är den äldre av dem två, och att den dessutom är tysk till råga på allt! Men. Den är svartvit, snygg, och… annorlunda.

Verfolgt (från 2006, 87 min, skriven av Susanne Billig, regisserad av Angelina Maccarone) handlar om Elsa, en 50-årig kvinna i ett avdomnat tjafsigt äktenskap som arbetar som övervakare, där hon en dag får i uppgift att ta hand om Jan, en 16-årig pojke med strulig bakgrund.

Ganska snabbt men nästan omärkbart utvecklar sig en ovanlig, komplicerad och förbjuden relation, där han genom att gång på gång känslomässigt kasta sig mot henne, försöker ge sig själv och sin undergivenhet till henne, och öppnar dörren till en dominant sida hos henne som hon inte visste om att hon hade.

Jag är kär i den här filmen. Jag är kär i dem. Jag är kär i deras relation. Kostja Ullmann och Maren Kroymanns fantastiska skådespelarinsatser gör att filmen känns realistisk och långt ifrån konstlad. Den innehåller heller inte några löjliga ”bdsm-attiraljer”, krystade barska kommandon eller överdrivet våld. Regissören Angelina Maccarone väljer vinkel och ljus med en sådan precision att varenda minut av huvudrollernas scener tillsammans kan bli ett vackert foto i sig. Överflödiga repliker väljs bort till förmån för talande blickar och kroppsrörelser. Maktobalansen är smakfullt och subtilt skildrad, precis så som jag vill ha den.

Filmen är också ett fantastiskt exempel på hur det kan gå till vid den första kontakten med bdsm, förälskelsen man känner inte bara till en person, utan en företeelse, en stämning som svävar ovanför den vanliga världen och lägger ett rosaskimrande lock ovanpå den grå vardagen. Man märker det i hur Elsa försöker vara vanlig hustru och sköta sitt yrke, hur Jan försöker vara vanlig tonåring som umgås med kompisar och ligger med någon tjej som sagt att han är cool, men det går inte att backa när de väl börjat, världen blir platt utan det.

Jag tycker om att han är den som väljer ut henne, med en frivillig, nästan törstande undergivenhet, en så stark längtan efter att bli sedd och beskådad, och att hon med sitt ansvar både som yrkesperson och som den äldre, kämpar med sin växande nyfikenhet och lust. Jag tycker om hur vi får se att det tar tid att hitta sin dominans, sitt sätt. Hon har inget självklart över sig, utan testar, och utvecklas, precis som man gör på riktigt när man för första gången snuddar vid något sådant. Jag tycker om att det finns en värme i hennes dominans, hon bryr sig om honom, och behandlar hans undergivenhet med försiktighet och eftertänksamhet.

Det finns flera intressanta aspekter i valet av en äldre kvinna som den dominanta. Den som någon gång skådat femdomporr vet att kvinnorna ofta är unga, slanka, absolut inte rynkiga, i höga klackar och tajta kläder. De undergivna männen däremot, är oftast äldre, inte särskilt slanka, och bara… fula. En mans fantasi.

Men här, en äldre kvinna som likt en magnet drar en yngling till sig. Det väcker något slags hopp inom mig, om att även äldre kvinnor kan få yngre män, kan vara något annat än ögongodis, kan vara den som äter godiset. Den sexuella dragningskraften och ditt sexliv är inte över efter att du fyllt 30, 40, eller 50. En relation där kvinnan är den som vet bäst och vet mest, är den som är rationell och får ta de jobbiga besluten, medan mannen bara är sådär härligt ung, naiv och vacker. Alla känner till the male gaze, men här får vi kanske äntligen se the female gaze. Hans kropp, hans stön, hans gråt är till för mig, till för min blick, min njutning.

Om du gillar diskbänksrealism, stillsamt drama, och letar efter en alternativ ickeklichéartad femdomfilm så är det här filmen för dig. Se den. Jag tror inte att du kommer ångra dig. Och gör du det så fick du i alla fall se lite naken mansrumpa!

 

Än så länge så finns filmen upplagd på youtube, men som de flesta filmlänkar så kommer den väl att tas bort. Den bör dock inte vara allt för svår att hitta på en olaglig nerladdningssajt nära dig!

När vi ändå är inne på temat, glöm inte vår svenska kanske bästa motsvarighet till Verfolgt, den klassiska Lust Och Fägring Stor, med Sveriges största pojkdröm, Johan Widerberg som ung skolpojke (även känd från Ebba och Didrik, där han ju för övrigt också faller för en äldre kvinna) och Marika Lagercrantz som lärarinna! Dock inte lika bra skådespeleri som i Verfolgt, och manskroppen är inte lika mycket i fokus, men den är rar i alla fall, och bjuder på lite kittlande förbjudenhet om man nu råkar gilla det.

 

Sådärja! Två fina filmer att se med en femdomtvivlande partner. Ha det så treeevligt

Hur man gör veganskt ägg

2014-02-24


(jag kommer nog aldrig lära mig ta aptitliga bilder på mat, ni får bara lita på att det är gott ändå)

Till ”äggulan” behövs (med ganska höftade mått):
2-3 dl vatten (beror ju på hur mycket man vill göra)
1-2 dl kokta kikärtor (beror ju på hur mycket man vill göra)
3-5 msk bjäst
2 tsk agar-agar
1 tsk gurkmeja
1 tsk salt
2 tsk kala namak (som ger den fantastiska äggiga smaken!)
Valfri mängd svartpeppar och vitpeppar
Några matskedar neutral olja om man vill

Mixa och koka allting på högsta värmen i en liten kastrull i kanske max 5-10 min, ställ in i kylen och det kommer stelna på max en timme gissar jag.

Bjäst och agar-agar (veganskt gelatin) finns att köpa på hälsokostaffärer, och kala namak finns på indiska affärer och ser ut såhär:

Till ”äggvitan” behövs silkentofu som brukar finnas bland asiatiska saker på vanliga mataffärer och ser ut såhär:

Om man vill kan man bara ta direkt ur paketet och mosa ihop med den gula delen, eller så kan man mixa den med 1-3 dl vatten, 2 tsk agar-agar, och hälla i kala namak för att få ytterligare lite äggsmak för att sedan låta även det stelna i kylen. Det ökar ju mängden äggvita så det räcker längre, men jag brukar knappt hinna äta upp allt innan det blir gammalt ändå.

Jag brukar nöja mig med att ta tofun direkt ur paketet och hälla på lite extra kala namak över hela mackan. Gärna ackompanjerat med några gurkskivor och personligen använder jag kallpressad rapsolja istället för margarin. Mycket gott!

Så enkelt är det att göra en vegansk äggmacka! Inte är det dyrt heller, eftersom alla ingredienser förutom möjligen silkentofun (och gurkan) räcker väldigt länge.

Den som lyckats hitta äggformar att göra ägg i, gärna inom Sveriges gränser eller från någon sida som är enkel att beställa ifrån, får gärna hojta till!

Sverigefinnarnas dag!

2014-02-24

Idag är det sverigefinnarnas dag! Det hade jag ingen aning om, förrän jag morgonläste lite på twitter. Det roliga är att jag redan innan dess bestämt mig för att baka mumman leipää (farmors bröd) just idag. Det läskiga är att jag vaknade med Laaksos Unelmia Oli på hjärnan och kom ihåg texten bättre än någonsin förr. Låten handlar just om hur det är att vara sverigefinsk! Det måste vara ödet.

Snabbt bestämde jag mig för att jag ska ägna dagen åt att lyssna på musik på finska, så vad kan väl vara ett bättre tillfälle än att tipsa om lite finsktalande musik här just idag? Vi börjar med låten jag vaknade med förstås. Önskar att fler förstod texten, eftersom jag själv tycker att den är väldigt rolig. Förhoppningsvis hittar några finsktalande människor hit som kan fnissa ikapp med mig.

Som andra låt får det bli den fantastiskt vackra låten Helsinki av Anna Järvinen som tidigare var med i bandet Granada som jag också skrivit om här. Låten innehåller bara en mening på finska, men den betyder oerhört mycket för mig. En blinkning till alla som kan finska. ”Helsinki tule mut hakemaan tule, nyt mennään”. Helsinki kom och hämta mig, nu åker vi, med det där vemodet som bara Anna Järvinen kan.

Den tredje låten får bli PMMP:s Heliumpallo som jag har lust att kalla för en finsk Mew-låt (om man har lite koll på Mews Frengersskiva). Just den stegrande kraften på slutet, den tjocka ljudmattan och melodin som gungar upp och ner.

Jag tycker faktiskt att PMMP är värda en till plats här med låten Rakkaaleni (till min kärlek), med en blandning av poppig rock och Kraftwerk. (tack till dig som tipsade om dem, du vet vem du är)

Sen vill jag också tipsa om en ganska så kommersiell men gullig och svängig poplåt med Erin som sjunger Ei taida tietää tyttö, som i princip handlar om att en tjej borde sluta limma på hennes karl. Kanske kan tolkas lite passivt aggressivt med tanke på melodin. ”Ge fan i honom :)))”.

Och för att fortsätta på det kommersiella spåret så tycker jag ni ska lyssna på Jukka Poika! Finsk jävla reagge! Här blir det dock väldigt svårt att välja vilken låt jag ska tipsa om eftersom jag lyssnat på många låtar och gillar de flesta, och dessutom förstår texterna hyfsat, vilket ju är roligt för en sverigefinsk som alltid kämpar med språket. Men jag kör på Mielihyvää eftersom det var den första jag hörde med honom, och dessutom har den så trevlig text, eftersom den handlar om hur han vill ge någon njutning och hjälpa någon att må bra. Fint!

Regina – Unessa är inte heller dum, med sitt lite drömmiga undervattensound.

En annan av Reginas låtar har en lite spännande video, närmare bestämt en lite dominant balettlärarinna, med fokus på manliga elever!

Och nu vips till något helt annat, en barnlåt! För gullig och rolig för att inte nämnas. Popsi Popsi Porkkanaa, som helt enkelt betyder stoppa i dig morot. En låt om grönsaker och frukt och hur goda och nyttiga de är.

Om man bara vill skratta lite så kan man titta på den här videon med 80-talssound och en kille med långt hår som cyklar ut i skogen och spelar på en ful elgitarr utan sladd:

En lite mer deppig och seriös låt, men ändå med den där sköna avslappnade helgkänslan är Joose Keskitalo – Pimeydestä Pimeyttä Vastaan, som betyder, om jag förstått det rätt, från mörkret mot mörkret.

Som avslutning lyfter jag fram Paavoharju – Valo tihkuu kaiken läpi, en finstämd låt med tv-spelsmusikslinga, eftersom jag trots allt har mitt rykte som svårt pretto som lyssnar på svår prettomusik att tänka på.

Mycket nöje! Och glad sverigefinnarnas dag! (om man nu ens säger så?)

 

ps. bild på brödet som blev klart medan jag skrev på det här inlägget

En antirecension av Lars Von Triers Nymphomaniac utan att ens ha sett den

2014-02-01

Så. En ny film cirkulerar i media. Den store regissören från Danmark har kommit ut med en ny film. Nymphomaniac. Det framställs överlag som att den är väldigt spännande och framförallt nyskapande. Härligt uppfriskande och provokativ. Många är till sig. Eller ska jag säga många män? För jag har inte sett någon som identifierar sig som kvinna hylla den.

Jag känner mig trött på filmen redan innan jag sett den, bara av att ha läst recensionerna och sett trailern. Om jag var orolig innan så är det ingenting mot för vad jag känner efter att ha läst till exempel Kristoffer Viitas recension i ETC (återkommer till den snart). Eller om man tittar på bilden som valts till DN:s recension:

En del män kanske ser ”Sexglad njutande kvinna”. Jag ser: Bröst. Jag ser: Sexigt njutande kvinnoansikte. Jag ser: Väldigt mycket mer naken kvinnokropp, och naken kvinnokropp som ska få oss att förstå att detta är sex. Inte en manskropp som gör att vi förstår att sex sker. Notera även att kroppen är vit och smal, klassiskt heroin chic. Alla regissörers favoritkropp att använda när de ska gestalta lite gottigt destruktivt sex. Det mest tragikomiska av allt är väl att underrubriken till recensionen i DN är:

Premiär för film som lär väcka debatt. Lars von Trier är naknare än någonsin.

Det roliga här är väl att det inte är Lars, utan den kvinnliga skådespelaren i filmen som är naken. Jävligt naken till och med. Hade Lars själv varit naken i filmen hade väl kanske på sin höjd riktigt inbitna fans velat se den. Men visst, han är själsligt naken, och det är ju det riktigt nakna, eller hur! Att han behöver en naken kvinnokropp för att visa sin nakna själ är en annan sak.

Notera även själva namnet på filmen. Alltså nymfoman. Hur negativ och destruktiv klang har det? De flesta heterosexuella normativa män dreglar över nymfomaniska kvinnor, en kvinna som frivilligt vill ha en massa sex så de slipper våldta henne. Det är förstås, om man ska tro recensenterna, karaktären Joe själv som kallar sig det medan andra vill kalla henne sexmissbrukare.

Engelska wikipedia avslöjar slutet som möjligtvis ska rättfärdiga namnet:

Seligman confesses to be asexual. However, he tries to rape Joe in her sleep, assuming she, as a nymphomaniac, would not mind. However, she wakes up and kills him with the gun.

Något slags feministiskt ställningstagande. För mig blir det platt och löjligt. Feministiskt för en man som försöker skildra en feministisk kvinna, kanske.

Men, titta framförallt på trailern! För den har väl Lars själv bestämt över, hur filmen ska marknadsföras och så, gissar jag. Den kan ju säga oss en del.

Så, nu ska vi analysera lite om hur den ser ut och vad den marknadsför. Jag ser:
Hennes nakna kropp, hennes nakna kropp, hennes nakna kropp………………….. Som genomför många normativa heterosexuella mäns drömmar. Ung kvinna som gärna, nästan kräver, att få ge en avsugning på tunnelbanan. Etc. Zzz.

Måns Lindman skriver på onyanserat.se

Om vi börjar med att reda ut filmens natur så är det en porrfilm. Visserligen en intelligent och briljant sådan men man skall kalla saker vid deras rätta namn och trots Bach, Fibonacci, tramporglar och flugfiske så är Nymphomaniac porr. Det påstås annat och du har kanske läst att filmen är ett ”drama med erotisk underton” men det stämmer alltså inte.

Och vilka brukar porrfilm vara till för? Män.

Han fortsätter

För att vara en porrfilm så är det faktiskt oväntat lite sex i filmen. Visst sugs det och slickas både här och där och erigerade kukar åker in och ut ur alla tänkbara hål. Visst flyger det förbi en och annan gynekologbild och visst rinner sperman ur mungipor men med tanke på att filmen är fyra timmar lång så blir balansen ändå rätt bra. I grunden handlar filmen om sex, känslor och bristen på desamma, filmen heter trots allt Nymphomaniac och på svaret om titeln berättigar ett regelrätt knullande på vita duken så är ändå svaret ja. Det är inget vackert sex, inget upphetsande sex. Nej, precis som i regissörens förra film Antichrist så är det ångestfyllt och mörkt. Det är perverst och förbjudet och många kommer att fasa över rasism, sexuella avvikelser och emotionellt utmattande scener och det är precis vad von Trier vill. Von Trier är en provokatör på gott och ont.

Men, tillbaka till Kristoffer Viitas recension, för den har så mycket att gotta ner sig i. Såhär skriver han:

Drunknar i referenser

Lars von Triers filmer är lite som serien Lost. Man drunknar i referenser till religiös symbolik, historiska namn och verk. Nymphomaniac är inget undantag och den med blygsam examen gör bäst i att notera, gå hem och sätta sig framför Google. Men till skillnad från öde-ö-såpan lotsar von Trier berättelsen framåt med sitt faktastaplande. Seligmans vetenskapliga resonemang som kontrar Joes känslostyrda livsval är en del av bråket von Trier haft med sig själv i minst tre filmer nu. Han fortsätter slitas mellan kaos och rationalism ­(ibland rättfärdigar han det förra med det senare). Han söker sig bort från idévärlden ut i naturen och slåss med begreppen om manligt och kvinnligt.

Sedan skriver han

Säga vad man vill om von Triers påstådda misogyni, men för att hata kvinnor skriver han mer komplexa kvinnoporträtt än de flesta andra regissörer i världen.

Jag skiter i alla fina trådar och referenser, alla hommager och kloka funderingar, för de spelar ingen roll. Vad blir kvar i slutändan? En film som använder en naken kvinnokropp kommer alltid att bidra till den snedvridna sexualiseringen av just kvinnokroppen. Men enligt recensenterna så är det ju ändå mörkt och dystert sex, inget upphetsande. Och Lars är ju faktiskt provokatör. Men jag säger bara: Det finns inget som hindrar folk (män) från att bli upphetsade av destruktivt ångestfyllt sex. Tänk bara på våldtäktsscenen i Irreversible (googla lite på det om du tvekar).

Han avslutar lite gulligt med

Blir konkret feministisk

Det verkar ibland mycket svårt för väldigt många att förstå en enkel sak med film: Att visa något är inte nödvändigtvis att promota det. Eller att ta avstånd från det för den delen.

Slutet av Nymphomaniac är en grotesk uppvisning i patriarkalt våld, men i sitt sammanhang säger det någonting konkret feministiskt om hur begränsad kvinnors sexuella frihet fortfarande är. Och hur den krymper ännu mer när ungdomen försvinner.

Ska filmen ge mig utrymme? Är det inte alla mäns dröm med en kvinna som skiter i kärleken och bara vill ha sex? Dessutom väldigt heteronormativt sex längst ut på den sämsta sidan av spektrat av mänsklig sexualitet. Det gör det väldigt enkelt för alla män som gjort det i alla tider. Är det frigörningen, att vi alla blir som män? Jag hyser inga större förhoppningar om att den här filmen heller ska skapa något nytt sexuellt utrymme för mig som kvinna. När inte ens kvinnliga porrproducenter lyckas skapa ett utrymme för sådana som mig, så litar jag knappast på att en karl från Danmark ska kunna göra det heller.

Hur mycket kan Viita, och för den delen Lars Von Trier, förstå om vad en sådan här film gör med kvinnor, och vår sexualitet i stort? När de dessutom använder en kvinnokropp som lever upp till det ideal som majoriteten av alla kvinnor kämpar med dagligen att hantera att de inte lever upp till. Hur den bidrar till resten av medias utnyttjande av våra kroppar för att säga det ena eller det andra? För att sälja en bil eller sälja en historia om sig själva. Varför är det just kvinnokroppen som måste användas som uttryck? Att en man använder en kvinna och hennes sexualitet för att uttrycka nåt om sig själv. Tröttsamt. Det är ju ALLTID kvinnor! När har en (heterosexuell) man uttryckt något om sig själv med en naken man (på ett sexigt sätt)? Jag skulle vilja gå så långt som att säga att han objektifierar kvinnans sexualitet i sig. Ett mycket allvarligt brott.

Det finns ingenting i marknadsföringen av den här filmen som tilltalar mig som målgrupp. Som vanligt. Vilken överraskning. Så om den skulle falla mig i smaken på riktigt vore det verkligen en chock. För att se Lars Von Triers nakna ledsna själ gestaltad i ännu en naken kvinnokropp intresserar mig faktiskt inte så mycket. Filmen kämpar just nu i hård uppförsbacke för att någonsin ta sig fram till en filmkväll hos mig.

Men jag är egentligen inte arg, upprörd eller förvånad över Lars Von Trier själv. Han är ju bara som han alltid är. Ointressant. Jag är arg och upprörd över de som lyfter fram ännu en sexistisk film, och vill kalla den feministisk.

———————

Tillägg, okej se, en kvinna har hyllat den. Det behöver ju dock inte betyda nåt. Tvivlar fortfarande på att det är en bra idé att en man gör film om kvinnlig frigörelse. Men. Jag kan ändra mig. Kan. Kan… Troligen inte. Jag har ryggen fri! Ryggen friiiiiii…

Var är tv-programmet för Sveriges Veganmästerkock?

2014-01-08

Så har Sveriges Mästerkock börjat igen. Jag gillar verkligen det programmet, men är det inte ändå jävligt tröttsamt med allt kött, kött, kött i alla matlagningstävlingar och matlagningsprogram på tv? Kanske borde programmet heta Sveriges Köttlagare. Köttköttkött. Animalierna och proteinhetsen liksom sprutar ut ur öronen på alla närvarande. När kommer matlagningsprogrammet för alla supervegankockar där ute? För DÄR snackar vi skicklighet! Tänk så mycket fantasi och briljans som skulle krävas av deltagarna. Är det någon gång du verkligen måste ha koll på matens kemi så är det vid vegansk matlagning.

Är du impad av killen som kan steka en perfekt köttbit med rödvinsås till? Beskåda då veganen som kan göra en sockerkaka utan varken ägg, mjölk eller till och med gluten, som är både snygg och god. Med vegansk mat kan du både göra något som efterliknar en kötträtt, eller något helt nytt! Variationerna är oändliga!

Behöver vi verkligen en till kokbok av en entusiastisk köttätare, när framtiden snarare ligger i den veganska och mer klimatvänliga maten? Det känns helt enkelt jävligt omodernt och dassigt att folk (män, karlar, gubbar framförallt) står och tjötar om trökiga likdelar i en tid som denna. Fixeringen vid kött är direkt hälsofarlig enligt flertalet studier (orkar inte ens länka då de är så många, det är bara att googla). Dessutom skulle det ju inte skada om vi fick fler inspirerande matalternativ för alla allergiker också. Det finns så mycket kvar där ute att upptäcka, så fram med kockar som kan laga god och häftig mat åt alla!

Köttvärlden lever fortfarande kvar i villfarelsen att veganer hankar sig fram på lite sallad och linssoppa, när det inte är ens i närheten av sanningen. För varje vecka som går dyker det upp nya veganska produkter och nya veganska recept, nu fattas bara det där fantastiska matlagningsprogrammet också!

 

Här är några exempel på vad skickliga veganer levererar nuförtiden:

 

Citronmarängpaj som ser sjukt god ut…


 

Eller vad sägs om den här osten… (kolla in The Gentle Chef på facebook för mer ashäfta tips)


 

 

Eller kondenserad sojamjölk!

Kom igen nu köttisar!

 

 

Varför en julkalender med objektifierade män?

2013-12-25

Så, julkalendern är slut. Som jag skrev i starten så vill jag montera ner myten om den vackra kvinnokroppen. Men det hela sträcker sig förstås längre än så. Det handlar inte bara om snygga manskroppar eller kvinnokroppar. Det handlar om kroppar och vilka mänskliga beteenden som förväntas komma med de kropparna och vad de bilderna gör med oss. Jag tror att det som händer i samhället smittar av sig på människors sexliv och tvärtom, sexet smittar definitivt av sig på samhället.

Vi är så vana vid att se manskroppar och kvinnokroppar ihopkopplade vissa beteenden att en del (kanske majoriteten av alla) människor tror att dessa beteenden har en biologisk orsak. Trots att de skiftar både mellan kulturer och tidsperioder. Det börjar bli tröttsamt.

Vi måste sluta kalla mänskliga beteenden för manliga och kvinnliga och istället tala om vad vi egentligen menar, som till exempel passiv, aktiv, dominant, undergiven, söt, ful, mjuk, hård, tuff, fjantig, och så vidare. För kallar vi en man feminin, även om man skulle mena det på ett positivt sätt, så cementerar det bilden av att det han gör och är egentligen är något som är ”onaturligt” (som att det fanns något naturligt, mer naturligt) för hans manskropp. Att hans kropp inte matchar med hans beteenden. Att det han gör egentligen är något som bara kvinnokroppar gör eller ska göra. En man som är naken, passiv, mjuk, skör eller vacker är inte feminin. Han är bara just det. Naken, passiv, mjuk, skör eller vacker!

Med min kalender ville jag visa en annan bild av manskroppar där de fick andra beteenden än de vanligtvis har i media. Visa att det faktiskt är biologiskt möjligt för manskroppar att anta vackra, sköra, passiva (osv) poser. Det är inte feminint, det är mänskligt. Ibland är vi människor starka, intelligenta, roliga, ibland är vi bara snygga, sexiga, ibland är vi allting. Men det är viktigt att komma ihåg att det är mänskliga, inte manliga och kvinnliga, beteenden. Som det ser ut idag är vi halva. Halva mänsklighetens beteenden fattas oss, eftersom vi delats in i två och inte får ta del av den andra halvan.

Jag tänker att den här kalendern haft två olika målgrupper. En är hetero/bisexuella män och kvinnor som bara saknar att se något de tänder på (och förstås vara tydlig med att kvinnor kan uppskatta visuell stimulans). Den andra är hetero/bisexuella män och kvinnor som känner att de fastnat i en sexuell roll, och kanske en social roll, som vill och behöver få inspiration och stöd till något nytt.

För att se passiva och/eller undergivna män handlar inte bara om att äntligen få se något man kan tända på, utan jag tänker mig även att det förhoppningsvis kan starta en tankeprocess hos vanligtvis passiva/undergivna kvinnor att fundera över sin roll i sex och livet i stort när de är tillsammans med män. Vad händer med en passiv kvinna när hon råkar på en passiv man som väntar på någon annans agerande? Som kräver att hon måste agera för att något ska hända? Som utelämnar sin kropp åt henne, som väntar på hennes betraktande? Kanske kan de skapa nya tankar, fantasier, nya begär hos kvinnor? Att önska en ny sorts man, med nya beteenden? Kan det skapa ett nytt sexuellt och socialt agerande hos kvinnor? Och vad händer med en man som ser en passiv man? Vad händer med en värld där männen antar nya beteenden i sängen?
 

Om du som följt den här julkalendern är en hetero/bisexuell man så vill jag gärna höra dina reflektioner kring varför just du följt min kalender! Om du känner att du fått ut något av den så vill jag veta vad!

Lucka 24

2013-12-24

Nu är julafton och lucka 24 här! Mina sista fyra bilder i den här mansjulkalendern får bli några av mina absoluta favoriter. Bara massa män överallt! Gosigt, mysigt, sexigt. Som det ska vara.

 

Tack alla ni som följt min julkalender! Imorgon kommer ett avslutande inlägg som knyter ihop säcken lite.
Läs det.

GOD JUL!

Lucka 22

2013-12-22

 
En påklädd kvinna ligger med en naken man vid sin sida. Hon ser in i kameran, men bort från honom, är distanserad, medan han ser på henne och söker hennes uppmärksamhet och närhet. Det finns flera sätt att demonstrera makt på. Till exempel genom att den som är maktlös lämnas utan kläder. En avklädd kropp är till för att behaga någon annans ögon, samtidigt som den är oskyddad, mer skör och sårbar än en påklädd kropp. En symbolik som används allt för ofta men med omvända förhållanden. Vad säger det oss om manskroppar och kvinnokroppar i stort, om män och kvinnor i stort, när vi har en värld där kvinnokroppar nästan alltid är avklädda bredvid en påklädd manskropp? Oskyddade, mer sköra och sårbara, samtidigt som de är till för att behaga…