Medialista relaterat till anknytningsteori

2020-01-14

44606535_10157041478623598_6316277775644753920_n.jpg


Appar

Humördagbok Daylio
Android Apple

Meditationsapp Headspeace
Android Apple

App för vanor Loop Habit Tracker
Android Apple

Mynoise ljudgenerator för lugnande ljud t.ex. djungelljud, spinnande katt osv
Android Apple

Artiklar/blogginlägg

Traumaskola (polyvagalteorin, toleransfönster, flashbacks, traumaläkning)

Psykologiguidens beskrivning av anknytning

Wikipediaartikel om anknytningsteori

Spotting the Secure Partner

The Anxious-Avoidant Trap

Top Ten Signs Your Partner is Avoidant

Your Partner Might Be Anxious If…

Överlevnadstips till ”needy” otrygg-ambivalenta personer

En analys om varför det gör så ont att göra slut

Som partner till någon med alkoholism i uppväxten

15 Common Forms of Verbal Abuse in Relationships

Kärlekens 5 språk

Giraffspråket/Nonviolent Communication

The Dangers of Intellectualized Emotions

Parentification

Are You and Your Partner Faking Intimacy?

Komplex traumatisering (C-PTSD)
(C-PTSD beskriver bättre de genomgripande negativa effekterna av kroniskt upprepat trauma orsakat av andra människor, än vad PTSD gör ensam)

Do You Have ”Quiet BPD”?

CPTSD: How to Have Better FRIENDSHIPS

Böcker

Anknytning
Attached av Amir Levine, Rachel Heller

Hemligheten av Dan Josefsson, Egil Linge
Den mörka hemligheten av Dan Josefsson, Egil Linge

Vi är våra relationer av Tor Wennerberg
Själv och tillsammans av Tor Wennerberg

Lust & olust : om sex, närhet och anknytning av Malin Drevstam

Närvaro och meditation
Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle

Schematerapi
Lev som du vill och inte som du lärt dig av Jeffrey Young

Känslomässig försummelse i barndomen (förkortas CEN på engelska)
Running on empty av Jonice Webb
Running on Empty No More av Jonice Webb

Övrigt
Compassioneffekten av Christina Andersson
I befintligt skick : Att ta sig själv på allvar
av Katja Lindert Bergsten, Kristoffer Pettersson
Känslor som kraft eller hinder : en handbok i känsloreglering av Hanna Sahlin, Elizabeth Malmquist

 

Dokumentärer/Föreläsningar

Jag älskar inte mitt barn
Dokumentär om en otrygg mamma som genom terapi lär sig knyta an till sitt barn
Youtube Del 1 Del 2

Youtube Föreläsning om komplex traumatisering (komplex PTSD/CPTSD)

Youtube Was I abused? Childhood PTSD Info And Test

Facebookgrupper

Anknytningsteori

Childhood Emotional Neglect Support Group for Survivors

DIY DBT (do it yourself dialectical behavioral therapy)
DBT skills

För medberoende, ”steg” mot tillfrisknande

Film

Hjärtat
Visar en romantisk relation mellan en ambivalent och en undvikande

Hope Springs
Om ett otryggt par som går i parterapi

Inside Out
Tecknad film om hur känslorna samarbetar i en flickas hjärnkontor

Thanks For Sharing
Om sexberoende

Hemsidor

Bildspel med DBT och DBT-övningar

Instagram

anniecwhite_
Datingcoach med fokus på självkärlek

brianamacwilliam
Terapeut med fokus på anknytning

silvykhoucasian
Relationscoach med fokus på anknytning

Sitwithsharon
Terapeut och relationscoach

the.holistic.psychologist
Psykolog med fokus på anknytning och närvaro

PDF

Pdf med tankefällor

Podcasts

Anknytningspodden

Dumma människor

Försoningspodden

Kropp & Själ i p1 Förändra tankar – hur gör man?
Kropp & Själ i p1 Så skapas känslor
Kropp & Själ i p1 Vägen till närhet
Kropp & Själ i p1 Har du dålig anknytning?

Lära från Lärda Avsnitt 54 Anknytning i relationer med Tor Wennerberg

Medberoendepodden

Journey of attachment
Coach Tracy Crossley med fokus på anknytning och dejting

Relationsverket

Sexterapeuten
Malin Drevstam svarar på lyssnarnas frågor kring sex och anknytning

Singelrådet Avsnitt 156 Intimitetsproblem och anknytning – med experten Malin Drevstam

Reddit

/r/attachment_theory
/r/CPTSD
/r/CPTSDNextSteps
/r/cptsd_bipoc/
/r/Codependency/
/r/dbtselfhelp
/r/emotionalneglect/
/r/raisedbynarcissists/

Youtube

Alan Robarge
Terapeut med fokus på anknytning, ensamhet, kärleksberoende
Finns även på facebook

Briana MacWilliam
Coach/terapeut med fokus på anknytning och the anxious avoidant trap
Har även instagram

Coach Craig Kenneth
Fokus på anknytningsteori (playlist)

Doctor Ramani
Psykolog med fokus på narcissism

Eckhart Tolle
Spirituell ledare med fokus på vad meditation är och närvaro

Tara J. Palmatier
Psykolog med fokus på narcissister och psykopater

The Holistic Psychologist
Psykolog med fokus på anknytning, närvaro, meditaiton, hälsosamma vanor
Finns även på instagram

Tracy Crossley
Coach med fokus på anknytning och dejting
Har även podcast och facebook

Susan Winter
Coach med fokus på attraktion, dejting och vara lycklig singel

Jerry Wise
Coach med fokus på anknytning, enmeshment och narcisissm

Teal Swan
Coach med fokus på anknytning, ensamhet, närvaro, meditation självmordstankar och spiritualitet

The Growth Marriage
Fokus på hälsosamma äktenskap och parrelationer

Marbles Misplaced
Dbt-skola, självutveckling, spiritualitet

Nu Mindframe
Pratar om anknytning, kärleksberoende, medberoende, och spiritualitet

Personal Development School – Thais Gibson
Pratar om anknytning och självutveckling

Recovery Mum
Dbt-skola, drogberoende, spiritualitet

Överlevnadstips till ”needy” otrygg-ambivalenta personer

2018-01-28

Först och främst: Förlåt dig själv.

Såhär. Du valde inte det här. Du valde inte att bli sån här. Din uppväxt och dina erfarenheter under livets gång har gjort dig sån här. Om och om igen har du traumatiserats och trasats sönder, men med mer kunskap kan du skydda och bygga upp dig själv. Du kommer bli bättre och bättre på det. Du är inte körd, eller trasig för evigt. Även du kan bli tryggt anknuten. Men när det ibland går fel på vägen, du kanske hänger kvar lite för länge i en relation, du kanske hör av dig några gånger mer än du tänkt, eller går in i en relation med en undvikande igen: Förlåt dig själv. Känn medkänsla med dig själv, visa dig själv förståelsen att det är svårt att förändras, och att det måste få ta tid. Ta ett djupt andetag, och håll ut.

Att vara ”needy”, ”klängig”, behövande och känslosam är tydligen det fulaste som finns idag. Nästan alla dejtingtips jag någonsin läst går ut på hur du som ambivalent ska spela sval, cool och ickebehövande, så att du ska kunna locka till dig och behålla en undvikande person. Deras beteende sätter normen för vad som är okej och önskvärt. Sluta med det. Sluta köpa konceptet, för det bygger på skam, och på att det är mer rätt att vara undvikande än ambivalent. Och det är inte sant. Du ska inte skämmas mer för att du har behov.

Någonstans läste jag ”You’re only as needy as your unmet needs”. Och det är så sant för en ambivalent. I en relation med en undvikande kommer du alltid ses som orimligt behövande, fast du är helt normalt friskt och rimligt behövande, eftersom undvikande personer inbillar sig att de inte behöver någonting alls. Men det är ju helt enkelt inte sant. Varför går de då över huvud taget in i en relation?

För om undvikande inte behövde något, varför blir de, enligt forskningen, extremt sällan tillsammans med varandra? Det hade ju varit så smidigt, att vara ihop med någon som behöver lika lite som de själva, eller hur?

Men alla människor behöver. Det är en mänsklig och rimlig sak. Undvikande kan inte bli tillsammans med varandra, och de blir inte tillsammans med trygga, för trygga står inte ut med deras avståndstagande. Nej, undvikande behöver någon som känner en starkare passion och håller fast i dem, någon som är kittet i relationen, håller ihop det hela. Undvikande behöver ambivalenta. De behöver dig. Men när du börjar bli mer trygg, kommer du inte ha tålamod med att spela med på deras regler längre heller. När du beter dig mer tryggt, kommer relationen inte att hålla. För du ska inte vara hela kittet, det ska du vara tillsammans med en partner.

Men så undrar du, varför blir då inte två ambivalenta ihop med varandra, det borde ju kunna bli helt underbart, där båda vill ses jättemycket och har förståelse för närhetsbehov och så vidare? Tyvärr fungerar det inte särskilt ofta heller. Det som händer är oftast att en av personerna blir den mer undvikande, och det beror på att otrygg attraktion baseras på distans.

Som ambivalent så dras du till känslan av distans, för det är så du lärt dig att kärlek ska kännas. Du tror att du vill ha närhet, men egentligen söker du distans, och hamnar därför om och igen med undvikande, som kan ge dig det. Att komma för nära är läskigt och känns påträngande (om det är en annan ambivalent som närmar sig dig), eller så känns det bara tråkigt och gnistlöst.

Med otrygg anknytning måste man bygga om sin bild av hur kärlek ska kännas och vad kärlek är. Det där pirret i magen du letar efter, kan rätt ofta visa sig vara en stark ångest i efterhand. Vet du hur kärlek utan ångest kan kännas, egentligen? Kanske är det dags att ta reda på det och utforska nya upplevelser av kärlek.

Alla former av otrygg anknytning grundar sig egentligen i samma starka ångest och rädsla för att bli övergiven, men man har olika strategier för det. Om man vet det, och kan se utanför sig själv, att en person som triggas kommer hantera den ångesten med sin strategi, som kanske är motsatt av din, gör det lite lättare att inte ta det personligt. Det blir helt enkelt varken särskilt lätt eller bra om den enas strategi är att dra sig undan, medan den andras strategi är att söka närhet. Eller när en person växlar väldigt mycket och oförutsägbart med sin strategi. Det blir svårt att relationera. Den här ständiga dragkampen mellan närhet och avståndstagande kallas ibland för The Anxious-Avoidant Trap, läs mer om den här.

Den första bilden i det här inlägget är menat lite på skämt och lite på allvar kan man säga. Självklart är det inte hälsosamt att kräva någons fulla uppmärksamhet dygnet runt, men för en undvikande kommer till och med de grundläggande behoven att låta som att du begär hela deras värld. Därav: Lika bra att säga att du vill ha ”allt” direkt, och skrämma bort dem! Du har blivit expert på att anpassa det du säger och gör för att fånga och till viss del behålla en undvikande. Men om du ska sluta triggas så vill du ju inte det längre, eller hur? Så det bästa tricket är att sluta låtsas som att du inte har några behov. Nu är det dags att göra motsatsen! Våga vara ”jobbig” och ”krävande”! En trygg person kommer antagligen stanna, och tycka att du är helt rimlig när du vill prata om dina känslor kring relationen, ha fysisk kontakt och umgås.

Att agera tryggt är att erkänna dina behov, respektera att de är rimliga och hälsosamma att få tillfredsställda, och att kommunicera dem. Det här kommer antagligen skrämma bort en partner eller potentiell partner om den är undvikande, men vet du vad? Det är lika bra, för det kommer aldrig fungera med dem ändå. Du kommer alltid ha känslan av att vara ”för mycket” med dem. Och det vet du redan någonstans.

Konkreta saker som gjort mig mer trygg är:

1. Läsa allt jag kommer över om anknytningsteori, för att igen och igen påminna mig om vad det är som händer och varför. Läs först Vi är våra relationer av Tor Wennerberg och fortsätt gärna med Själv och tillsammans av samma författare. Lev som du vill och inte som du lärt dig av Jeffrey Young och Janet S Klosko är en riktigt bra bok för mer konkreta övningar som gynnar många med anknytningsproblem, och mer utöver det.

2. Meditation vid ”anknytningsattacker” (tillfällen då man känner hur man faller ner i en mörk spiral av katastroftankar). Det hjälper mig att bli bättre på att snabbt upptäcka ångest i kroppen och att jag faktiskt har katastroftankar just då. Det hjälper mig att se att jag är triggad, att lugna ner mig, och säga till mig själv att jag inte håller på att dö för att en relationstråd känns skör eller ostabil för tillfället. Jag läste Eckhart Tolles Lev livet fullt ut, den är bra men något flummig säkert för många, men det finns förstås mycket litteratur på ämnet, så hitta något som passar dig.

3. Att lära mig leva lycklig som singel innan jag går in i en ny kärleksrelation. Alltså. Bygg upp ett fullt liv utöver relationer. Ambivalenta är överdrivet fokuserade på relationer (medan undvikande ofta är överdrivet fokuserade på karriär). Hitta en balans, men bygg framförallt på dina intressen och dina andra relationer till släktingar, vänner, kollegor, grannar osv. Se att det finns mer kärlek att få på fler ställen, du är inte komplett ensam och kärlekslös om din nästa relation också går dåligt. Även här hjälper meditation också med tacksamhetsövningar, och att acceptera att livet förändras, och att du får ta saker mer som de kommer. Katastroftankar kommer liksom inte hjälpa. Din kärleksrelation kanske tar slut, och då har du ett väldigt bra liv i alla fall, för det har du byggt upp. Kärleksrelationen är bara en del av det, en bonus. Hela din värld kan aldrig rasa mer pga en kärleksrelation, för att den helt enkelt inte längre är hela din värld. I och med det blir det heller inte så läskigt att gå in i en relation som du kanske senare mister, utan ett äventyr på vägen som är livet. Bra va?

4. En lång lista över vad jag söker i en partner. Hur det ska kännas, hur personen ska få mig att känna mig. Forma en ny bild i huvudet av hur en trygg kärleksrelation faktiskt skulle kännas. Respektera att andra kanske också har, iaf en mental, kanske ibland omedveten, lista. Om de drar sig undan eller gör slut, analysera inte så mycket över om du gjorde något fel, om du vet med dig att du faktiskt inte gjorde något speciellt, konstatera bara att ni inte passar med varandra av någon anledning som den kanske såg tydligare än du. Det finns många andra där ute som passar dig, som du nu kan lägga fokus på istället!

5. Hänger lite samman ihop med punkt 4, men, jag har en lista över mina varningsflaggor. Vad har jag lärt mig från förut, vad ger mig en dålig känsla i magen? Lyssna på de känslorna vid tidig dejting och se dem som grundregler, som krav som ska uppfyllas, och vara mycket hårdare på det. Det kan vara t.ex. att personen ska ta initiativ ungefär lika mycket som jag, för att det gör mig tryggare och mer bekräftad, och gör den inte det så avslutar jag relationen. Kan personen inte ge mig det jag behöver så är vi inte gjorda för varandra.
Jag slösar inte längre min tid på oengagerade personer. Jag vill inte längre ”vinna över dem” och få dem att ändå gilla mig, jag tappar intresset snabbare.

6. Dejta mycket långsammare. Vi otrygga får ofta den där ”gnistan” och vips är vi i en relation, men hur bra brukar det gå? Lär känna en persons sidor ordentligt, och har du problem med att du fäster dig snabbt vid en person om du är fysisk med den – avstå tills det känns tryggare och stabilare.

7. Känn en styrka och stolthet. Du förtjänar att få dina behov uppfyllda, och den som inte är intresserad av att göra det kan dra. De behöver inte. Och du behöver inte dem. Det är inget fel i att behöva. Det är rimligt!

För dig som känner behovet att veta mer och diskutera anknytningsteori, gå gärna med i facebookgruppen Anknytningsteori!

Några bilder att spara ner och ha som skrivbordsbakgrund kanske:

Mina tips med spanskspråkig musik!

2015-08-07

Om du inte hittar låtarna någon annanstans så kan jag rekommendera http://offliberty.com/ för att kunna ladda ner filer från youtube, både i mp3-form och videoform.

 

Här kommer en salig blandning av musik på spanska från flera olika länder och tider! Alfabetisk lista, förstås.
 

Benny Moré

Kubansk partymusik från 40-50–talet. Perfekt på en somrig fest med massor av god mat när solen skiner som starkast!

Camaron De La Isla

En spansk man som sjunger med hjärtat på utsidan av kroppen. (och så snygg!) (ja trots skägget!)


 
Carlos Montoya

Den moderna flamencons urfader, för dig som (nästan) baaara vill ha spansk instrumentell flamenco med starkt fokus på gitarr och en del plingeling och klappetiklapp då och då.

 
Concha Buika

Passar bra för den som vill ha spansk (mallorcansk) flamenco med en skönt hes röst. Såg henne häromåret på Göteborgs kulturkalas, där hennes mellansnack mest gick ut på att prata om hur det suger att vara singel och hjärtekrossad. Sympatiskt! Kändes väldigt passande till hennes vemodiga sånger.

 

Estrella Morente

Letar du efter en unik blandning av klassisk flamenco och otroligt vacker arabiskinfluerad sång så är detta något för dig. Massor av fin tolvtakt och handklapp (palmas). Kul bonusfakta: Hon är gift med en tjurfäktare! Blir inte mer spanskt än så.

Helt omöjligt att bara välja en låt!

Alla amerikanska wailande artister kan ju slänga sig i väggen!

 

Och förstås Gipsy Kings, som sjunger på spanska men som är franska romer. Fantastiskt djävla rytm 1 minut in i denna låt:


Tror denna varit en hit en gång i tiden? Finns i alla fall en chans för en svensk att känna igen den.


 

Lila Downs

Mexikanska som sjunger sina egna finstämda versioner av mexikanska folksånger på albumet La Sandunga. Introt får mig alltid att fantisera ihop en filmsnutt där någon sitter i en kyrkbänk, med solens strålar strilande ner mot ansiktet genom ett hål i taket.

 

Los Amaya

Så otroligt gulliga live. Verkar lite svåra att få tag i, jag har bara hittat några videos med dem på youtube, trots att de är så svängiga! Man blir helt mjuk i kroppen. Dessutom sjunger de om karameller, och hur gulligt är inte det?

Wikipedia verkar vilja kategorisera dem som ”katalansk rumba” och det verkar onekligen vara en bra genre. Hittade även Las Grecas som verkar ha samma goa gung. Och titta på de snyggt klädda och rara bakgrundsdansarna! Känner mig lite drogad av deras röster. Lite kär blir man allt.



Mercedes Sosa

Argentinsk gigant, en folksångare av högsta rang! Rekommenderar främst albumen från 50- och 60-talet.

 

Tito Rodriguez

Puertoricanskt i samma anda som Benny Moré.

Man får gärna tipsa tillbaka på samma tema!

10 anledningar att ÄLSKA Rederiet!

2014-08-06

318 avsnitt. 10 år. Detta är ett rent och skärt hyllningsinlägg. Ett vilt passionerat hyllande inlägg. El passione. Det bara måste göras, för det förtjänar detta svenska mastodont-TV-mästerverk!

Det första man frågar sig i vuxen ålder när man tittar igenom en serie man såg som liten är förstås: Är det bara nostalgi, eller finns det en reell kvalitet i Rederiet? Och jag kan säga, att det är reell kvalitet!

Antagligen har jag inte sett de första avsnitten som barn från 1992 då serien började, men minns ändå en hel del från de tidigaste säsongerna. Inte heller såg jag färdigt ända fram till våren 2002 då serien lades ner. Men. Som så många andra har jag plöjt hela, ja hela, serien efter att den äntligen Äntligen ÄNTLIGEN lades upp på SVTs Öppet Arkiv! Överlag skulle jag faktisk vilja påstå att jag faktiskt haft större behållning av serien som vuxen, än vad jag hade som barn. Den har blivit ännu bättre. Att förstå nyanserna i konflikterna, speciellt kampen mellan kontoret (med maktgalna kapitalister) och arbetarna till exempel. Som liten var det mest skräck och rädsla. Idag ser jag verkligen briljansen. Men nu till listan. Alltid en lista.

1. Världens bästa vinjett.
Alltså kolla här nu. Musiken. Så pampig, så stark, maffig och effektfull, den riktigt sätter sig i kroppen. Den rammar rakt in i en, som en… ja, som en… Som en stor jävla finlandsfärja! Man kan stampa omkring till den, och rycka med armarna högt upp i luften som en dirigent, duh-duh-dudududu-duh-duh-dudududu-duh! Den har allt i ett. Passion, glädje, skräck och sorg! Drama helt enkelt. Vinjetten är en viktig del av hur man känner inför en serie, det ska vara bra redan i början, och det är den! Sen kan man ju inte låta bli att älska de otroligt fula inklippningarna av skådespelarna som rullar förbi nere i kanten. Får en varm trygg känsla i magtrakten där ångest vanligtvis brukar landa. Underbart!


2. Bechdel, Bechdel, Bechdel och omvänd Bechdel!

Kvinnor med karriär och andra bekymmer än män behöver man inte gå långt för. Vi får se många både yngre och äldre makthungriga, karriärslystna, galna och rejält onda kvinnor. Samt att de väljer yrken som VD, maskinist och kapten. Samtidigt får vi se gråtande män, även de i alla åldrar, som pratar mycket med varandra, om sina relationsproblem framförallt. Något som verkligen fattas i media i stort! Den äldre maskinisten Gustav är en fantastiskt viktig karaktär när det kommer till manlig representation på känsloområdet. Han bryr sig verkligen om sin familj och sina relationer! Speciellt sina kärleksrelationer.

Ska vi sedan snacka jämställdhet i form av hur mycket manskroppen respektive kvinnokroppen objektifieras så ligger Rederiet riktigt bra till! Titta bara så många bara överkroppar! (respektive inga nakna kvinnobröst, någonsin). Med andra ord klarar inte Rederiet bara Bechdeltestet, utan Ling0ntestet också!

Och det HÄR liksom?! Hej dominans. Haha.

3. Diskbänksrealism.
Grå diskbänksrealism (toppat med lite överdriven drama förstås). Åh som jag älskar det. Det regnar. Det är grått och trist och kallt för det mesta. Precis som det är på riktigt. Vardagliga miljöer, något vanliga mänskor kan känna igen sig i, både i glädjen och sorgen. För mig som åkt mycket båt är det hela väldigt realistiskt (de har till och med lagt in brummandet från båten i scenerna som utspelar sig på båten!!!). Vilket leder oss till punkt numerooo…

4. En för mig jätteviktig personlig anledning, och troligtvis helt irrelevant för alla andra.
Mina föräldrar kommer från Finland dårå. Mycket av mina tankar som barn kretsade kring att åka till Finland och det var något som jag tyckte mycket om, så jag längtade ofta dit. Jag åkte till Finland främst under vinter- och sommarlov som barn. ”När, när, nääär ska vi åka till Finland?” var en frekvent ställd fråga som jag gillade att tjôta hål i hôvvet på mina föräldrar med som barn. Och själva åkandet på båten, med godis, bollhav och nya lekkamrater var en stor del av nöjet, så det är väl kanske inte så konstigt att jag har en extra dragning till Rederiet som serie.

Att titta på Rederiet var och är kanske någon slags tröst, eller bara en skön känsla av något som är hemma och välbekant. Jag vet hur det luktar där på båten. Eller hur det luktade, för nuförtiden får man ju inte röka inomhus. Men , under tidigt 90-tal, då luktade det cigg. Cigg och billig pissöl, kanske lite tantparfym som någon köpt från taxfreen, och såndär kafeteriamat med potatismos, köttbullar och brunsås. Kanske de mest gemytliga dofterna som finns på detta jordklot. Jag förnimmer också rasslandet och plingandet från spelautomaterna, där man betalade i finska mark. Fotstegen mot de mjuka heltäckande mattorna i de trånga korridorerna på väg mot hytten. Det där läskiga hårt sugande ljudet från toaletterna som alltid fick mig att tro att jag skulle sugas med ned i hålet. Den friska brisen från havet. Det vita skummet i det mörkblå vattnet längs med båten. Det höga brummandet som tillsammans med vågorna vaggade en till sömns. Bensindoften, det skumma gulgröna ljuset, och vrålet när alla lastbilarnas motorer gick igång på bildäck. Det hela ligger mig helt enkelt väldigt varmt om hjärtat.

5. 90-talsnostalgi.
Nästan alla stora svenska skådespelare (eller som senare blev stora) har vid något tillfälle varit med i Rederiet, så man känner sig trygg. Dessutom är det roligt att se hur de såg ut 20 år sedan. Extra plus för gamla tegelstenar till mobiler, stora klumpedunsdatorskärmar och gamla rosslande modem. Myspys.

Förutom allt detta så är Rederiet en fantastisk uppvisning i vidrigt 90-talsmode som vi garanterat inte vill ha tillbaka i någon käck retroform, varken när det kommer till kläder eller frisyrer (möjligtvis sektElins tröja, iofs).

6. Representation av minoriteter, som homosexuella, bisexuella, polys och rasifierade (ickevita).
Med risk för lite spoiling, så måste jag ändå nämna bröllopet mellan två homosexuella personer. Detta var det första i sitt slag på svensk tv vid sin tid, och det är en historisk händelse. Bland annat QX skrev om det (obs, spoiler om vilka det är som gifter sig). Inte bara bröllopet utan det faktum att det över huvud taget förekom homosexuella personer, dessutom flera stycken, av olika kön, och under en längre tid, så att befolkningen fick en chans att lära känna dem och se att de var människor precis som alla andra. Bara det faktum att två män skulle kyssas var stort (återigen, spoiler), klipper förtäljer bland annat hur en kristelefon upprättades:

När det kommer till biten med rasifierade (ickevita) karaktärer så har jag som ickebrun person förstås en sämre förmåga att avgöra hur bra representation det faktiskt är, men, det är i alla fall värt att berätta att serien har flertalet komplicerade ickevita karaktärer varav ingen kan räknas som brottsling (förutom säkert någon sverigedemokrat som skulle vilja kalla den papperslösa kubanen för brottsling). De karaktärer jag minns är en skönhetssalongsägare, ett barn, en jurist, en sekreterare, en civilingenjör och framförallt väktaren Emilio som skildras som en känslig kille som gillar att läsa böcker (istället för någon slags machostereotyp). Dessa personer har nästan alla stora och viktiga roller i serien, skulle jag säga.

I bakgrunden cirkulerar också flertalet statister, till exempel i personalkafeterian, med ungefär proportionerlig fördelning av vad man kan anta skulle ha förekommit i verkligheten. De kunde självklart varit fler, men det är alltid något. Bättre än vad vi sett i exempelvis den amerikanska serien Girls hittills.

De enda som verkligen skildras riktigt skitdåligt är ryssar, de är nämligen alla onda, mer eller mindre.

I övrigt skulle jag säga att även bisexualitet och viss form av poly representeras (person som visserligen är otrogen, men för att hen inte kan välja och säger sig älska båda, mer poly än vid vanliga otrohetsdraman, skulle jag säga).

7. Klasskamp på bästa sändningstid (när det sändes på 90-talet).
Som jag tog upp tidigare, skildrar Rederiet en hel del av konflikten mellan ett kontor och arbetarena som kontoret styr över. Demonstrationer och strejker genomförs, och facket nämns ofta. När Dahléns (själva rederiet) funderar på att ta in konsulter och sänka lönerna för städerskorna protesteras det vilt på båten. Man får helt enkelt se hur överklassens beslut påverkar det vanliga folkets vardag, något många vanliga människor kan känna igen sig i. Allt är liksom ganska… politiskt, hela tiden.

8. Äldre människors kärleksliv.
Serien har ett flertalet äldre människor (alltså äldre än medelålders) med lika spännande relationer som de yngre karaktärerna. Nyförälskelsen, svartsjukan, kärleken och alla problem som kommer med den ges lika stor vikt oavsett åldern på personen, och det vill jag lova, är uppfriskande! Nog skänker det också hopp inför framtiden för yngre människor, som tror att det där med kärlek är något som ska vara överstökat efter 30 eller något.

9. Uppvisning av svensk vit heder.
Tidigt i serien skildras ett perfekt exempel av svensk vit heder, där två vuxna människor väljer att ha en relation tillsammans, men där bara kvinnan får skammen. Något som alla som växt upp i vita samhällen i Sverige kan känna igen sig i, men ibland glömmer bort. Kan vara bra och lärorikt att komma ihåg, när det strösslas med anklagelser mot folk från andra länder, kulturer och hudfärger.

10. Komplexa och utvecklade karaktärer.
Eftersom serien är så lång så hade författarna lång tid på sig att utveckla varje person, och det uppskattas. De känns som riktiga människor (i dramaformat, såklart). Ett bra exempel är återigen… Gustav. Avslutar med två klipp där han BARA säger sitt karaktäristiska… Hörredu!

ps. Det finns bara ett sorts lajv jag skulle kunna tänka mig och vara med i, och det är fan ett REDERIETLAJV!

ps 2. Fan vad sugen jag blev på att se om hela skiten igen nu. Ååååh, Rederiiiiet!

En analys om varför det gör så ont att göra slut

2013-07-15

Att göra slut. Det värsta som kan hända, eller det bästa som kan hända. Det här inlägget handlar om vad som egentligen händer inom en och vad man egentligen tänker när man gör slut.

Ofta har man gått och dragit på det en längre tid, funderat, och till slut blir det jobbigt hur man än gör. Vart man än vänder sig så vet man att en tid av stort lidande väntar. Det är så många känslor i omlopp samtidigt så att man till slut inte ens vet vad det är man gråter för, man vet bara att det gör ont och att man gråter. Kanske blir det lättare att hantera det onda om man kan sortera lite bland sina känslor och kaostankar och förstå vad det är man faktiskt sitter och deppar över. Det blir lite lättare att hitta lösningar på varje enskilt problem då.

Jag tror i allmänhet att göra slut är något bra. Det är inte förrän efteråt man märker hur man gått omkring och varit energilös en längre tid, och hur man nu har energi till att försöka skapa nyare bättre och konstruktiva relationer som kan göra en glad istället för ledsen. Att göra slut kan faktiskt vara det bästa som kan hända en. Det behöver inte vara ett misslyckande. En relation måste inte vara hela livet ut för att ha gett något. Man får vara glad för den fina tiden man fick tillsammans.

Polyrelationer kan nog vara lite extra knepiga i det här läget, då man ju faktiskt är fri att söka sig efter någon till om det bara känns som att det är någon lite del som saknas, samtidigt som man då också kan råka relationera med någon lite för länge, eftersom att man ju inte direkt måste göra slut, och drar ut på något som kanske faktiskt borde avslutas trots allt. Man ska inte alltid fortsätta relationera bara för att man kan göra det.

Jag gillar verkligen listor. Så nu tänkte jag ta detta i punktform för att göra allt lite tydligare. Jag tror att punkterna går att applicera på alla möjliga sorters relationer, oavsett om det är en platonisk vänrelation eller en kärleksrelation, eller något däremellan, eller något helt annat. Mycket kommer nog dock att handla om just romantiska kärleksrelationer, eller ska jag säga ”Suga allt liv och all energi ur varandra”-relationer…

Så.

1. Sorgen över det som aldrig blev. En vägg har satts upp mellan dig och framtiden. Helt plötsligt finns ingenting på andra sidan om den skiljeväggen. När du blickar ut över framtidens horisont så är det helt tomt. Och grått. Och ännu mer tomt. En hel evighet av tomhet. Ett nytt liv ska planeras in, fyllas ut, ända ut i kanterna, och den du trodde skulle vara med dig på livets alla äventyr, är inte längre det. Meningslösheten sprider ut sig över allting. Det kan kännas lite som att någon eller något dött.

2. Ensamhet och tomhet. Man känner sig ensammast i världen, och det är omöjligt att tänka sig att just nu, i denna sekund, så genomgår faktiskt miljontals människor exakt samma process. Och de klarar sig oftast och går vidare. Kanske är ensamheten och tomheten extra svår om man haft en väldigt intensiv relation där man kanske pratar varje dag, ses varje dag eller kanske till och med bodde ihop. Kanske har man inte längre någon att prata med om sitt innersta. Eller om de där helt meningslösa men ändå så viktiga smådetaljerna som att man hittade en fin tröja i gallerian, eller att man planerar att äta potatismos till middag. Det har skapats en stor, enorm, lucka att fylla med nästa punkt.

3. Saknaden. Den stora saknaden, som man bär på som en tung sten i magen. Eller så är det som att ett hål har skapats i hjärtat. Och det hålet kan bara fyllas med den personen man saknar. Man tänker på allting som var bra med personen, minns alla fina stunder, alla leenden, och exakt allting påminner om personen. Man kan gå på stan och se en grön tröja och tänka ”Hen gillar grönt…”. Man kan sitta på morgonen vid köksbordet och äta sin jävla havregrynsgröt, för att samtidigt tänka ”Åh, hen gillar också havregrynsgröt… faktum är att hen älskar havregrynsgröt och nu sitter jag här, och äter havregrynsgröt… ensam”. Buhu.

4. Rädslan över att ha gjort ett stort misstag. Var ska man egentligen dra gränsen för när man ska göra slut och inte? Kanske överdrev jag? Kanske var allt bara ett missförstånd? Kanske hade vi det rätt bra egentligen? dåligt hade vi väl det ändå inte att man kanske måste göra slut på alltihop… Jag kanske bara tänkte negativt. Och nu finns det kanske ingen återvändo om jag ångrar mig. Hjälp!

5. Hoppet som inte riktigt vill lämna skeppet. Det är ju inte alltid det är så himla självklart att man ska göra slut. Och det är inte alltid man gör slut i ilska och bitterhet, utan kanske i något slags samförstånd om att man inte längre kan ge varandra det som man behöver. Då blir det kanske lite extra svårt att inte tänka att man kanske kunde gjort något bättre. Kanske kan vi rädda det här bara vi pratar lite mer? Jag kanske ska höra av mig till henom ändå och bara… prata lite?

6. Att man svikit sig själv. Varför gör jag såhär mot mig själv? Varför går jag in i sådana här relationer? Och varför jag inte slut när jag märker att det inte är rätt för mig? Lätt hänt att man känner sig dum. Både mot sig själv, och mot någon annan, för att man gjorde något man inte borde ha gjort, till exempel att inte ha gjort slut när man verkligen borde ha gjort det. Ingen vill ju gå omkring och känna sig som en skitstövel.

7. Att känna sig dissad, ful och värdelös. Oavsett vem som dragit i handbromsen. Kanske blir man dumpad och kommer onekligen känna sig dissad, eller kanske gör man slut för att man ändå inte fått bekräftelse, så som man behöver den. Man känner sig sämst i hela världen, ful, äcklig och totalt oälskbar för all evig framtid. Amen.

8. Ilska och bitterhet. Kanske känner man sig orättvist behandlad. Kanske känner man att man gjort allt, men att det ändå inte räckte till. Kanske känner man att den andre borde uppskatta det man gett mer, och ge en ny chans.

9. Lättnad? Ja, kanske kan man också känna lättnad. Äntligen är det över. En tyngd har lyfts från axlarna. Dags för en ny tid att ta vid. Och man behöver inte längre bry sig om vad personen gör, tycker eller tänker om en. Här kan det ibland smyga in lite dåligt samvete också över att man inte är så ledsen som man tänker att man borde vara.

10. Rädsla inför framtiden. Kommer jag någonsin hitta någon ny? Tänk om mitt ex hittar någon ny före mig? Kommer jag någonsin hitta något som är lika bra som det jag hade? Och tänk om jag faktiskt hittar någon, och det sedan också går åt helvete? Det orkar jag bara inte vara med om en gång till.

Att gå omkring och tycka om någon som man inte längre kan ha en relation med är lite som att ha cancer. Man släpar omkring på något man inte valt och som nu bara finns där. Det är viktigt att komma ihåg att man faktiskt inte är så ensam som man känner sig. Många har varit med om det, och är med om det, och kommer vara med om det. Och i 99% av alla fall går det jobbigaste över, och man går vidare med sitt liv. Oftast vet man allt detta någonstans intellektuellt sett, speciellt om man är lite äldre och varit med om det förut. Och vissa dagar känns det faktiskt som att det hela äntligen är över, man kan andas lite lättare och utbrister nöjt ”Jag klarade det!”, för att nästa dag rasa totalt, och det återigen känns som att det aldrig ska gå över. Man går omkring som ett spöke, hålögd och tom. Det går upp och ner!

Det är en process, och måste få vara det, och en dag kan man se det hela som en upplevelse istället för något som måste definiera hela en själv och ens liv som något bra eller dåligt. Se det som något som hjälpte till att forma en lite. Som trasade sönder en lite, lagade en lite, och som gjorde en säkrare på vad man vill ha i framtiden. Ett gupp på vägen. Det finns inte alltid enbart och tydligt helt positiva eller negativa upplevelser i livet, och vad som är vad är oftast svårt att säga i stunden. Som sagt, ibland kan göra slut vara det absolut bästa som hänt. Du vet det bara inte än. En dag minskar tyngden av stenen och hålet i hjärtat har krympt. Och kanske kan ni prata igen med varandra en dag och ha en annan form av relation, eller samma fast bättre (fast tänk inte på det just nu). Den enda du kan vara riktigt säker på att du kommer ha med dig hela livet är du själv, så se till att ta hand om dig, och vara rädd om dig. Lycka till med din process!

ps. en bra göra slut-låt med Lasse Berghagen!

 

Det e slut, det e slut, de e över nu!

Porr för heterokvinnor

2013-05-05

Jag tänkte göra detta till ett inte så litet referensinlägg. Alltså ett inlägg som folk ska kunna länka till när de pratar om porr för heterokvinnor men inte själva orkar argumentera för varför den vanligaste porren som finns idag är så dålig. Det blir långt, detaljerat, och fyllt med NSFW-bilder! (not safe for work)

Det pratas mycket om porr nuförtiden. Män ser på porr. Kvinnor ser på porr. Men porren är inte feministisk, sägs det, så då gör några kvinnor porr ur ett kvinnligt perspektiv, tänker de. Porr för kvinnor, av kvinnor. Hurra! Nu borde ju allt bli bra, tänker man. Men så enkelt var det visst inte. Man kan förstås nöja sig med att titta på vanlig gaping anal hole dipped in chocolate-porr också, men ibland kanske man tröttnar och vill ha något annat. Inga konstigheter. Problemet är att det inte finns så mycket annat. Inte ens när det handlar om ”porr för kvinnor” som är gjord av kvinnor.

Jag tänkte alltså kritisera utbudet av porr för heterokvinnor, för jag hör allt fler röster av kvinnor som saknar att se mäns kroppar. Jag hör allt fler röster av män som saknar att ibland faktiskt få känna sig objektifierade, sexiga och snygga. Som kvinna och/eller feminist som kritiserar porr så kan det lätt bli så att folk utgår ifrån att man är kysk, pryd, penetrationsfientlig eller helt enkelt en person som låter politiken gå före sin ”äkta sexualitet” och därmed ”PK”. När jag uttrycker en önskan och lust för att se något annat än den som porr som finns idag så är det inte jag, utan andra, som politiserar min smak. De ifrågasätter min lust, min sexualitet och anklagar mig för att bara göra det som en del i något slags feministiskt korståg.

Såhär kan det se ut om man googlar på åsikter om ”feministisk porr”:

Politik och sex blir oftast ett misslyckat äktenskap. Porr vill göra människor upphetsade, medan politik handlar om att förändra. Det är två sinsemellan nästintill oförenliga målsättningar. I feministisk porr ska därför tittaren ruskas om, skärpa sig, skämmas lite, förändras, omdanas, brytas isär och byggas om.

kan förstås vara fallet, och är i mycket av den ”porr för kvinnor” som existerar, och som jag kommer kritisera framöver. Det betyder dock inte att det behöver vara så. Inte om jag skulle få bestämma.

Det finns naturligtvis inte något som heter feministisk porr. Begreppet porr innebär något snuskigt, erotiskt och upphetsande.

Alltså: Sex som går till på det vanliga sättet i porr är riktigt sex, allt annat sex är ett politiskt framkrystat osnuskigt påhitt av feminister?

Varför kan det inte vara så att tankarna kommer först, sedan politiken? Det vill säga: Jag känner behov av annan porr, och gör därför politik av det? Självklart har feminismen hjälpt mig med vissa analysverktyg, men i grund och botten skulle jag inte be om detta om det inte var en del av min och flera andras sexualitet. Det finns en osedd efterfrågan av något nytt helt enkelt.

Min kritik i det här inlägget handlar inte om att kvinnorna behandlas som skit i vanlig porr, och inte heller om att filmerna är fula, eller att det inte finns en story (även om det stämmer i många fall). Inlägget handlar inte heller (så mycket) om kroppshår, fettprocent, silikonbröst eller fyllda läppar, det handlar inte om att kvinnoporr är ”tråkig” för att den är ”mjukare” och har handling eller något sådant alls som de flesta antagligen förknippar med just porr för kvinnor. Jag har inget problem med porr i sig. Jag har inget problem med penetration i sig. Jag har inget problem med objektifiering i sig.

Min kritik handlar återigen om avsaknad av objektifiering när det kommer till den manliga kroppen på bilder och på film, denna gång i porrfilm (främst på gratissajter, då de når majoriteten). För i det avseendet är porr för heteromän och porr för heterokvinnor skrämmande lika. Det är märkligt. De kvinnor som idag gör porr för kvinnor, verkar ha fått för sig att heterosexuella kvinnor mest vill titta på andra kvinnor? Kommer recensera några kvinnliga porrfilmsproducenter i framtida inlägg.

Att människor vill se porr med människor av det kön som de också vill ha sex med i verkligheten verkar konstigt nog gälla för alla förutom heterokvinnor?

Porr för heteromän: fokus på nakna stönande kvinnor
Porr för hetero/lesbiska kvinnor: fokus på nakna stönande kvinnor
Porr för homomän: ÄNTLIGEN fokus på nakna stönande MÄN?!

Den porr jag hittat som säger sig vara till för (hetero)kvinnor brukar i allmänhet kallas ”female friendly”, och den skiljer sig inte särskilt mycket från den vanliga porren. Eller jo, det finns vissa saker som skiljer sig (i bästa fall). Snyggt ljus! Snygg miljö! Snygga människor! Inga fula kläder, inga fula miner, inga fula attiraljer, inga fula ställningar eller fula ljud. Det är långsamma, verkliga rörelser. Inget mekaniskt pang-pang. Inget slaskhångel med vispande helikoptertungor. Och det är väl trevligt i sig.

X-art är väldigt bra på detta. Redan här skulle man ju kunna tycka att en heterokvinna borde vara nöjd och avsluta inlägget. Men så enkelt är det inte, även om det kan se såhär trevligt ut:

Vi får till och med ovanligt mycket snygg manlig rumpa. Och vi får även se mannens ansikte som njuter i HELA 5 sekunder i en film som är 15 minuter lång (resten ägnas åt kvinnans kropp):

 

Och nu till varför jag inte är nöjd. Även om allt är snyggt och fint och så, så finns det fortfarande ett problem med dessa filmer överlag. De innehåller nästan bara kvinnokroppar. Varför skulle jag som (mestadels) heterosexuell kvinna, vilja titta på en annan kvinnas kropp när jag sitter och runkar? (ja, runka går att använda för alla kön).

Eftersom en bild säger mer än tusen ord, så kommer jag enkelt och pedagogiskt visa med en liten bildkavalkad vad jag egentligen menar. Titta noga. Titta på kvinnan. Titta på mannen. Det konstiga är att det är två personer som har sex, men det är bara en som verkar styra och göra, och en som verkar njuta. Mannen är för upptagen med att göra, medan kvinnans jobb är att njuta. En riktigt njutande kvinna är en kvinna som är bra på sex. Att vara passiv och undergiven, och att njuta av just det. Njuta av att suga. Njuta av att bli slickad. Hon behöver inte vara så bra i övrigt, bara hon är bra på att njuta. För män blir kåta av att se kvinnor njuta. Och för att män ska kunna bli kåta krävs det ju då att den njutande kvinnan syns väldigt mycket i bild. Vad kvinnor ska bli upphetsade av i samma film är mer oklart. Tänka sig in i den njutande kvinnans roll, får man anta.

Suger kvinnan av en man får vi ändå sällan se hans halvöppna stönande mun eller hans kropp som åmar sig i njutningsvågor av hennes agerande. Vi kanske hör ett par grymtningar i bakgrunden, men det är allt, fokuset ligger på kvinnans kropp, även under avsugningen. Detta skulle väl iofs kunna vara vettigt, om det inte var så att fokus ligger ännu mer på kvinnans kropp när hon blir slickad. Det finns helt enkelt aldrig ett bra tillfälle där man kan filma mannens kropp i porrfilm, tydligen.

Kvinnan ger oralsex och hamnar i fokus:

Kvinnan får oralsex, och titta där, hamnar i fokus igen! Så ovanligt (inte).

Det är väldigt sällan vi får se något som ser ut ungefär såhär, där vi faktiskt mest ser mannens hud och hans rumpa i fokus:

Det här är inte riktigt samma sak, även om det för ett otränat öga kan se ut så:


Det är inget förnedrande eller kvinnofientligt med filmen. Enda felet är att det mest är hennes kropp, ansikte och njutning som är i fokus. Precis som i vanliga porrfilmer. För det är vad vi förväntas vilja se. Ingen vill ju se en naken manskropp ändå!

Letar man efter porr för heterokvinnor så blir man snabbt varse att det är en riktig djungel. Snårigt, och man går lätt vilse och hamnar helt fel. Letar man gratis porr så snackar vi cirka ett klipp på miljonen. Fick tips om Violet Blues Tiny Nibbles där det tydligen skulle finnas ”porr för kvinnor”, så jag ska gå igenom några sidor som länkas där som sägs vara till för heterokvinnor, inte sidor inriktat på lesbiskt och queer. Sidor för ciskvinnor som vill se cismän, alltså. Jag skulle kunna ge många fler exempel på sidor, men jag tröttnade efter ca 30-40 sidor då jag höll på att sprängas i luften av irritation över alla nakna kvinnobröst jag fick se överallt som på något magiskt sätt skulle få mig att förstå att det var en sida med porr för heterokvinnor jag var inne på…

Det är alltid såhär. Omslaget till filmen, hemsidan eller boken illustreras med en bild på: En kvinnas röda mun, ögon, ansikte, bröst, rumpa, rygg, ben, armar eller någon annan kroppsdel på en KVINNA. Heterosexuell porr för kvinnor bör rimligtvis visa bilder på MÄN. Njutande sensuella vackra män, ja tack. Så är det inte. Dags för bildkavalkad!

hot movies for her (antyder att det ska vara för mig alltså): så kan man se den här bilden på heterodelen, ja, hetero, inte den lesbiska delen:

For the girls ger ett blandat intryck, dock inget som direkt skiljer sig från den vanliga ”female friendly”-porren. Den saluförs med mycket nakna kvinnobröst istället för manliga rumpor t.ex:

Även metart var av någon konstig anledning länkad på sidan, på metart är det här utbudet:

 

Bleuproductions har detta som introduktionssida, får ni känslan av att detta är en sida för heterokvinnor som vill se mäns kroppar?


Girlfriendhandjobs
fanns också med på listan, tycker ni fokus ligger på kvinnan eller mannens kropp? Hett för främst heterokvinns?

 

Playgirl var inte länkat på sidan, och den är väl den säkraste sidan hittills för att slippa se nakna kvinnor när man letar efter nakna män (såvida man inte kollar under fliken ”couples”). Männen är inte alls i min smak eftersom de är alldeles för macho och maskulina (ser mer ut som en såndär muskeltävling), men de är åtminstone nakna:

 

Titta, äntligen en sida med män! nextdoormale och de tydliggör ”100% studs! 100% straight!”. Det tragikomiska här är att jag faktiskt inte tror att denna porr är gjord varken av eller för heterokvinnor. Det finns nämligen något som kallas Straight Guys For The Gay Eyes. En fetisch hos en del homosexuella män som tänder på att se just killar som de ”vet” är straighta.

Ledtråd nr. 1: Det är lite för bra för att vara sant ändå.
Ledtråd nr. 2: En kille har på sig jockstraps, vilket, om man kollar ibland på gayporr, bara förekommer i just gayporr (även om jag kan tycka att det är trevligt med):
Ledtråd nr. 3: Bilderna längre ner på sidan:

 

Och som den porrdetektiv (framtida yrkestitel?) jag är kan jag mycket riktigt konstatera det att mina aningar stämde. Längst ner på sidan står:

ABOUT NEXT DOOR MALE

Next Door Male brings the hottest men directly to you in intimate solo videos that capture the beauty of their rippling muscles, bedroom eyes and mounting excitement as they stroke and caress themselves. Shot by top quality cameras you can see every glistening drop as they cum and the flushed faces as they climax, you’ll feel as if you are in the room with these gorgeous men in their most initmate and private moments. Full photo sets let you download naked photos of your favorite men. Introducing fresh faces and men who are brand new to gay porn along with well known porn stars for a uniquely sensual experience. Only the hottest men can call themselves a Next Door Male!

Detta är inget ovanligt. Gaymän betalar (tydligen) bra för porr som är till för dem. Det finns även Gay For Pay, heterokillar som deltar i gayporrfilmer, eftersom det helt enkelt betalar bättre än heteroporr! (och de får lite mer stjärnstatus, då folk faktiskt bryr sig om deras ansikten osv). Än så länge finns det tyvärr inte riktigt någon porr för heterokvinnor att betala för.

Detta är nog det närmaste porr för heterokvinnor vi kan komma idag än så länge. Den som är någorlunda påläst vet att det finns producenter som till exempel Erika Lust (från Sverige till och med) som gör porr för kvinnor av kvinnor. Men de filmerna innehåller i regel för mycket av det jag redan klagat på ovan. Gayfilmsproducenter är alltså bättre på att göra objektifierande heteroporr för kvinnor, än vad kvinnor är, i dagens läge enligt mig.

Vidare kan man konstatera att det finns ytterligare förvirrande villovägar man kan hamna på i porrdjungeln som först gör att man tror att man kommit rätt, men som ändå visar sig vara fel. Till exempel Purecfnm (cfnm = ”clothed female, naked male”) har också bilder på nakna män, men varför får jag känslan av att sidan är till för… heteromän? Jo, därför att CFNM tillhör en fetischgren för undergivna heterosexuella män.

 

Jag sökte vidare på CFNM och fann följande på cfnm.net och det ser ju rätt trevligt ut, men är ett stort undantag.

 

 

CFNM tillhör alltså egentligen bdsm/fetisch-scenen, då det ingår förnedring och maktobalans. Det kan ju förstås vara trevligt, men det är inte direkt mainstream och vanilj, som man ändå får anta tilltalar majoriteten. Dessutom är det oftast till männens ”fördel” då männen får vara hur gamla, skalliga, håriga, feta och rödbrusiga de vill (i allmänhet inte speciellt hunkiga eller ”normsnygga” alltså), medan kvinnorna ska vara unga, smala, snygga, ha sylvassa klackar (obekvämt) och tajta lack/läderkläder osv för att duga som ”dominor”. Männen ”förnedras” ibland genom att kläs i kvinnliga attribut (trosor, strumpbyxor etc), det finns en hel subkategori som kallas ”sissy”, för ja, det är alltså (tydligen) förnedrande för män att iklä sig sådant, och det gör dem sedan kåta. Kul för kvinnor? Nej. Man skulle alltså kunna tro att femdomporr är den naturliga motsatsen till dagens mandominansporr, och visst, dagens porr är ju rätt dominansinriktad egentligen, men samtidigt anses den vara ”vanilj” och ”vanlig”, alltså blir det väldigt konstigt om motsatsen till det ska vara kvinnor som smiskar och binder män, eftersom det inte förekommer i vaniljporr, som jag ändå tror de allra flesta råkar på först och antagligen tittar på mest också.Tror man att femdomporr som existerar på internet är till för kvinnor, eller jämställd, så tror man alltså fel, igen.

Detta kan liksom inte vara motsatsen till vanlig porr:

 

Det enda som finns på ”marknaden” idag för sådana som mig äääär… inte helt oanat… BÖGPORR. Närmare bestämt TWINKPORR! Med de feminina männen, alltså de som får den feminina rollen i bögporren, där man i en heterofilm hade petat in en kvinna istället. Rollen att vara den som är passiv och njuter. En stor anledning till att man som heterosexuell/bisexuell kvinna söker sig till bögporren är för att… Det finns ingen kvinnokropp att filma, så kameran tvingas fokusera på den manliga kroppen, helt enkelt. Det är egentligen märkligt att sex och erotik mellan heteros alltid illustreras med en kvinnlig naken kropp (fast inte om man kan något om patriarkaaatet), men det är så det ser ut idag.

 

 

 

Det är inte det att heteromän inte kan se ut såhär, att det aldrig händer i verkligheten och att ingen vill se det, det är bara aldrig (nästan) någon som filmar det och lägger upp det på internet.

Slutsats: Det finns väldigt lite porr på marknaden idag som kan tilltala heterokvinnor som vill ha fokus på manskroppen. Det finns pyttelite, men man får dammsuga hela internet (jag har ägnat ett par månader åt det här inlägget). Förhoppningsvis kommer en förändring att ske, men det lär inte komma inom den närmaste framtiden, eftersom folk tror att allt är färdigt och bra nu när kvinnor börjat göra porr också (som bara fortsätter på samma spår som förr). Kanske måste jag börja göra egen porr. Eller så nöjer jag mig med bögporren eller Straight Guys For Gay Eyes.

Såhär skulle porr för heterosexuella kvinnor se ut om jag fick bestämma:

1. Mannen skulle vara skitsnygg

 

(lämnar fritt för personliga preferenser)

 

2. Mannens ansikte (mmm) skulle vara i bild, gärna med leende eller njutningsfulla ansiktsuttryck


3. Faktum är att hela mannens kropp skulle vara i bild (aaah)

4. Mannens kropp skulle vara i en objektifierad position där hans kropp är till för kvinnans (mina ögons) njutning (åååh)


5. Kvinnan skulle styra händelseförloppet oftare (jaaa)


6. De sexande skulle ha ögonkontakt ibland, och en kemi bör gå att utläsa. Maktobalans, jämställdhet, ömsesidighet, lekfullhet, vad som helst, bara något! I vanliga porrfilmer ser deltagarna ibland ut att ägna sig åt helt olika aktiviteter och befinna sig i olika rum många gånger. Det är trist.

 

Recensioner på bra (finns några) och dåliga porrfilmer kommer som sagt längre fram! Nu firar vi att inlägget äntligen är slut med en liten gif.

Fy på dig porrindustrin! Fy! Och fy på alla som tror att kvinnor inte vill se på manskroppar!

————————————-

ps. Jag har startat en grupp på facebook för alla som vill vara med och dela med sig av bra porr/erotiktips (alla kön, alla läggningar får vara med så länge man postar saker på gruppens tema!)

”Kvinnokroppen är helt enkelt vackrare”

2012-09-30


Jag är så jävla trött på myten. Den allmänna ”sanningen” som säger att kvinnokroppen alltid skulle vara vackrare och intressantare att titta på än manskroppen för alla, och detta sägs av både heterosexuella män och heterosexuella kvinnor. Som om det vore ett biologiskt faktum. Det bara är så.

Det är inte så. Det är inte så enkelt som att kvinnor är vackra och att män inte är det. Skönheten ligger i betraktarens öga. Men kvinnor ska ju inte betrakta. Män ska ju inte betraktas.

Hur ofta ser vi egentligen nakna manskroppar på det vis vi ser kvinnokroppar dagligen i media? I spelfilmer (t.ex. Hollywood) skildras sexet ofta med en naken kvinnokropp, oftast ett par kvinnobröst, hennes stön och hennes särade läppar (samma sak sker i porren, fast grövre).

Har vi tur får vi skymta ett manligt ryggslut, kanske en rumpa, kanske t o m i en smickrande vinkel och ett vackert ljus, men då ska vi ha tur. Dessutom är mannen oftast naken mer i förbifarten, inte för att vara sexig. Han ligger inte med slutna ögon och stönar, vi får inga inzoomningar på hans njutande passiva kropp. Jag som övervägande heterosexuell kvinna känner mig ofta snuvad på konfekten. Var är mitt ögongodis i den här filmen?

Kan en manskropp inte vara vacker, inbjudande, mottaglig, tillgänglig, sensuell, undergiven, passiv, sexig, mystisk, besmyckad, konstnärlig och mjuk? Kan den inte ha intressanta former att vila våra ögon på? Jag tycker att den kan det.

För att hitta den här typen av bilder måste man dock röra sig i lite mer dunkla vatten som jag gör, och lurka runt i den ack så magiska bögbloggssfären. Det är första gången i mitt liv då jag stött på en helt annan typ av man än den jag förväntas bli attraherad av, alltså den dominante, aktiva, påklädda eller grovt muskulösa mannen. Bilder på män, för män. En värld där mannen både kan betrakta och bli betraktad. En plats där det finns större utrymme för olika typer av män. En sfär där även mannens ansikte är riktat mot kameran med särade läppar, sug i blicken och har en svankande kropp som säger ta mig. Till för att betraktas och användas som du behagar. Om du är man.

Jag har egentligen inte så stora problem med att kvinnor är nakna så mycket, problemet är bara att män inte är det. Och att de sällan är nakna på samma sätt. Skillnaden har inte med kroppsformen att göra, att kvinnokroppar och manskroppar är så hemskt olikt formade att en manskropp omöjligt kan porträtteras på samma sätt, det har med maktobalansen mellan kvinnor och män att göra. Vem som ska betrakta och döma. Om båda könen kunde vara på båda sidorna av kameran, så vore det inte en lika stor grej.

Maktobalansen som ligger i att vi oftast ser kvinnor nakna, halvnakna och i inbjudande poser kanske blir mer påtaglig och vi skulle jämföra det med att vita människor alltid var påklädda, hade mer robusta dominanta poser, medan svarta människor ofta var nakna och tillgängliga på bilder i media? Det vore ganska obehagligt. Lady Dahmer gav ett exempel på detta ganska nyligen, och vem har inte sett den genialiska bloggen Sälj Grej med Tjej som även den illustrerar detta väldigt väl, att vi hela tiden antas vilja se kvinnokroppar, därför kan vi till och med sälja saker med dem.

Min sexualitet, där jag som mestadels heterosexuell kvinna attraheras av mäns nakna kroppar anses inte finnas, den existerar knappt. Kvinnor antas inte vilja se nakna män. Kvinnor antas inte kunna bli sugna på sex av nakna män. Män tänker inte på att vara sexiga i sängkammaren eller på att göra sig fina inför kvinnor. T.ex. t-shirtar kommer ofta i en tjejmodell och killmodell, där tjejmodellen är kort och tajt, för tjejer antas vilja ha ett plagg som framhäver deras kropp, medan killmodellen är längre, pösig och bekväm, för vem ska titta på honom? Han ska ju bara ut och spela fotboll eller något. Äh! Tror att killar skulle må bra av att ibland, i rätt situation förstås, att få känna sig lite mer objektifierade eftersom det ju faktiskt kan vara en härlig känsla, och att tjejer skulle må bra av det motsatta. Hurra för jämställdhet osv.

Nu är det här inlägget slut. Det firar vi med en gif på en guppande mansrumpa, eftersom vi inte får se det allt för ofta i vanlig media. Än.

Yeah baby move that juicy ass