10 anledningar att ÄLSKA Rederiet!

2014-08-06

318 avsnitt. 10 år. Detta är ett rent och skärt hyllningsinlägg. Ett vilt passionerat hyllande inlägg. El passione. Det bara måste göras, för det förtjänar detta svenska mastodont-TV-mästerverk!

Det första man frågar sig i vuxen ålder när man tittar igenom en serie man såg som liten är förstås: Är det bara nostalgi, eller finns det en reell kvalitet i Rederiet? Och jag kan säga, att det är reell kvalitet!

Antagligen har jag inte sett de första avsnitten som barn från 1992 då serien började, men minns ändå en hel del från de tidigaste säsongerna. Inte heller såg jag färdigt ända fram till våren 2002 då serien lades ner. Men. Som så många andra har jag plöjt hela, ja hela, serien efter att den äntligen Äntligen ÄNTLIGEN lades upp på SVTs Öppet Arkiv! Överlag skulle jag faktisk vilja påstå att jag faktiskt haft större behållning av serien som vuxen, än vad jag hade som barn. Den har blivit ännu bättre. Att förstå nyanserna i konflikterna, speciellt kampen mellan kontoret (med maktgalna kapitalister) och arbetarna till exempel. Som liten var det mest skräck och rädsla. Idag ser jag verkligen briljansen. Men nu till listan. Alltid en lista.

1. Världens bästa vinjett.
Alltså kolla här nu. Musiken. Så pampig, så stark, maffig och effektfull, den riktigt sätter sig i kroppen. Den rammar rakt in i en, som en… ja, som en… Som en stor jävla finlandsfärja! Man kan stampa omkring till den, och rycka med armarna högt upp i luften som en dirigent, duh-duh-dudududu-duh-duh-dudududu-duh! Den har allt i ett. Passion, glädje, skräck och sorg! Drama helt enkelt. Vinjetten är en viktig del av hur man känner inför en serie, det ska vara bra redan i början, och det är den! Sen kan man ju inte låta bli att älska de otroligt fula inklippningarna av skådespelarna som rullar förbi nere i kanten. Får en varm trygg känsla i magtrakten där ångest vanligtvis brukar landa. Underbart!


2. Bechdel, Bechdel, Bechdel och omvänd Bechdel!

Kvinnor med karriär och andra bekymmer än män behöver man inte gå långt för. Vi får se många både yngre och äldre makthungriga, karriärslystna, galna och rejält onda kvinnor. Samt att de väljer yrken som VD, maskinist och kapten. Samtidigt får vi se gråtande män, även de i alla åldrar, som pratar mycket med varandra, om sina relationsproblem framförallt. Något som verkligen fattas i media i stort! Den äldre maskinisten Gustav är en fantastiskt viktig karaktär när det kommer till manlig representation på känsloområdet. Han bryr sig verkligen om sin familj och sina relationer! Speciellt sina kärleksrelationer.

Ska vi sedan snacka jämställdhet i form av hur mycket manskroppen respektive kvinnokroppen objektifieras så ligger Rederiet riktigt bra till! Titta bara så många bara överkroppar! (respektive inga nakna kvinnobröst, någonsin). Med andra ord klarar inte Rederiet bara Bechdeltestet, utan Ling0ntestet också!

Och det HÄR liksom?! Hej dominans. Haha.

3. Diskbänksrealism.
Grå diskbänksrealism (toppat med lite överdriven drama förstås). Åh som jag älskar det. Det regnar. Det är grått och trist och kallt för det mesta. Precis som det är på riktigt. Vardagliga miljöer, något vanliga mänskor kan känna igen sig i, både i glädjen och sorgen. För mig som åkt mycket båt är det hela väldigt realistiskt (de har till och med lagt in brummandet från båten i scenerna som utspelar sig på båten!!!). Vilket leder oss till punkt numerooo…

4. En för mig jätteviktig personlig anledning, och troligtvis helt irrelevant för alla andra.
Mina föräldrar kommer från Finland dårå. Mycket av mina tankar som barn kretsade kring att åka till Finland och det var något som jag tyckte mycket om, så jag längtade ofta dit. Jag åkte till Finland främst under vinter- och sommarlov som barn. ”När, när, nääär ska vi åka till Finland?” var en frekvent ställd fråga som jag gillade att tjôta hål i hôvvet på mina föräldrar med som barn. Och själva åkandet på båten, med godis, bollhav och nya lekkamrater var en stor del av nöjet, så det är väl kanske inte så konstigt att jag har en extra dragning till Rederiet som serie.

Att titta på Rederiet var och är kanske någon slags tröst, eller bara en skön känsla av något som är hemma och välbekant. Jag vet hur det luktar där på båten. Eller hur det luktade, för nuförtiden får man ju inte röka inomhus. Men , under tidigt 90-tal, då luktade det cigg. Cigg och billig pissöl, kanske lite tantparfym som någon köpt från taxfreen, och såndär kafeteriamat med potatismos, köttbullar och brunsås. Kanske de mest gemytliga dofterna som finns på detta jordklot. Jag förnimmer också rasslandet och plingandet från spelautomaterna, där man betalade i finska mark. Fotstegen mot de mjuka heltäckande mattorna i de trånga korridorerna på väg mot hytten. Det där läskiga hårt sugande ljudet från toaletterna som alltid fick mig att tro att jag skulle sugas med ned i hålet. Den friska brisen från havet. Det vita skummet i det mörkblå vattnet längs med båten. Det höga brummandet som tillsammans med vågorna vaggade en till sömns. Bensindoften, det skumma gulgröna ljuset, och vrålet när alla lastbilarnas motorer gick igång på bildäck. Det hela ligger mig helt enkelt väldigt varmt om hjärtat.

5. 90-talsnostalgi.
Nästan alla stora svenska skådespelare (eller som senare blev stora) har vid något tillfälle varit med i Rederiet, så man känner sig trygg. Dessutom är det roligt att se hur de såg ut 20 år sedan. Extra plus för gamla tegelstenar till mobiler, stora klumpedunsdatorskärmar och gamla rosslande modem. Myspys.

Förutom allt detta så är Rederiet en fantastisk uppvisning i vidrigt 90-talsmode som vi garanterat inte vill ha tillbaka i någon käck retroform, varken när det kommer till kläder eller frisyrer (möjligtvis sektElins tröja, iofs).

6. Representation av minoriteter, som homosexuella, bisexuella, polys och rasifierade (ickevita).
Med risk för lite spoiling, så måste jag ändå nämna bröllopet mellan två homosexuella personer. Detta var det första i sitt slag på svensk tv vid sin tid, och det är en historisk händelse. Bland annat QX skrev om det (obs, spoiler om vilka det är som gifter sig). Inte bara bröllopet utan det faktum att det över huvud taget förekom homosexuella personer, dessutom flera stycken, av olika kön, och under en längre tid, så att befolkningen fick en chans att lära känna dem och se att de var människor precis som alla andra. Bara det faktum att två män skulle kyssas var stort (återigen, spoiler), klipper förtäljer bland annat hur en kristelefon upprättades:

När det kommer till biten med rasifierade (ickevita) karaktärer så har jag som ickebrun person förstås en sämre förmåga att avgöra hur bra representation det faktiskt är, men, det är i alla fall värt att berätta att serien har flertalet komplicerade ickevita karaktärer varav ingen kan räknas som brottsling (förutom säkert någon sverigedemokrat som skulle vilja kalla den papperslösa kubanen för brottsling). De karaktärer jag minns är en skönhetssalongsägare, ett barn, en jurist, en sekreterare, en civilingenjör och framförallt väktaren Emilio som skildras som en känslig kille som gillar att läsa böcker (istället för någon slags machostereotyp). Dessa personer har nästan alla stora och viktiga roller i serien, skulle jag säga.

I bakgrunden cirkulerar också flertalet statister, till exempel i personalkafeterian, med ungefär proportionerlig fördelning av vad man kan anta skulle ha förekommit i verkligheten. De kunde självklart varit fler, men det är alltid något. Bättre än vad vi sett i exempelvis den amerikanska serien Girls hittills.

De enda som verkligen skildras riktigt skitdåligt är ryssar, de är nämligen alla onda, mer eller mindre.

I övrigt skulle jag säga att även bisexualitet och viss form av poly representeras (person som visserligen är otrogen, men för att hen inte kan välja och säger sig älska båda, mer poly än vid vanliga otrohetsdraman, skulle jag säga).

7. Klasskamp på bästa sändningstid (när det sändes på 90-talet).
Som jag tog upp tidigare, skildrar Rederiet en hel del av konflikten mellan ett kontor och arbetarena som kontoret styr över. Demonstrationer och strejker genomförs, och facket nämns ofta. När Dahléns (själva rederiet) funderar på att ta in konsulter och sänka lönerna för städerskorna protesteras det vilt på båten. Man får helt enkelt se hur överklassens beslut påverkar det vanliga folkets vardag, något många vanliga människor kan känna igen sig i. Allt är liksom ganska… politiskt, hela tiden.

8. Äldre människors kärleksliv.
Serien har ett flertalet äldre människor (alltså äldre än medelålders) med lika spännande relationer som de yngre karaktärerna. Nyförälskelsen, svartsjukan, kärleken och alla problem som kommer med den ges lika stor vikt oavsett åldern på personen, och det vill jag lova, är uppfriskande! Nog skänker det också hopp inför framtiden för yngre människor, som tror att det där med kärlek är något som ska vara överstökat efter 30 eller något.

9. Uppvisning av svensk vit heder.
Tidigt i serien skildras ett perfekt exempel av svensk vit heder, där två vuxna människor väljer att ha en relation tillsammans, men där bara kvinnan får skammen. Något som alla som växt upp i vita samhällen i Sverige kan känna igen sig i, men ibland glömmer bort. Kan vara bra och lärorikt att komma ihåg, när det strösslas med anklagelser mot folk från andra länder, kulturer och hudfärger.

10. Komplexa och utvecklade karaktärer.
Eftersom serien är så lång så hade författarna lång tid på sig att utveckla varje person, och det uppskattas. De känns som riktiga människor (i dramaformat, såklart). Ett bra exempel är återigen… Gustav. Avslutar med två klipp där han BARA säger sitt karaktäristiska… Hörredu!

ps. Det finns bara ett sorts lajv jag skulle kunna tänka mig och vara med i, och det är fan ett REDERIETLAJV!

ps 2. Fan vad sugen jag blev på att se om hela skiten igen nu. Ååååh, Rederiiiiet!

6 kommentarer “10 anledningar att ÄLSKA Rederiet!”

  1. Lii skriver:

    Ah, hade ingen aning om att det fanns anledningar att se Rederiet! Och att dom var flera! Och bra! Det är fortfarande ganska långt från att jag faktiskt ska ge det en chans, men betydligt mycket mindre långt än innan jag såg detta.

  2. ling0n skriver:

    Haha, det kan jag ändå känna mig nöjd med, om jag ens lyckats uppbåda ett litet, litet sug…

  3. Mikael skriver:

    Mmm Rederiet.
    Kan verkligen relatera till punkt 4 (även om jag inte riktigt har samma kärlek för den särskilda kombinationen av potatismos och köttbullar som än idag får mig att må lite illa inombords). Min pappa jobbade på båten som far Frejas förlaga (Birka Princess), och jag tyckte alltid det gjorde serien lite extra spännande.
    Jag såg aldrig serien i sin helhet, men under några år där missade vi aldrig ett avsnitt i min familj (förutom pappa, som tyckte det var jättefånigt). Blir rätt sugen på att se om den faktiskt, speciellt nu när man är gammal nog att uppskatta punk 2, 3,6 och 7.

  4. […] klasskompisar att klä ut sig till politiker (jag, som festfixare, skulle få vara Reinstedt) eller Rederietkaraktärer. Vet ni varför? För att vi har tvingats omge oss med människor som inte skulle klä ut sig ens […]

  5. annique skriver:

    JA! Hållet helt med, den här serien är SÅ BRA!!!!

  6. För riktig jämställdhet skriver:

    Ska vi sedan snacka jämställdhet i form av hur mycket manskroppen respektive kvinnokroppen objektifieras så ligger Rederiet riktigt bra till! Titta bara så många bara överkroppar! (respektive inga nakna kvinnobröst, någonsin).
    Fjärde generationens feminism är så vacker. Jämställdhet är inte när det är jämnt ställt, det är när kvinnor har det bättre. Inte för att jag bryr mig ett dugg om varken rederiet eller sexiga överkroppar, men jag saknar riktiga feminister…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *